2012

En dubbelCD inspelad 1959 - 100 + minuter av yppersta världsklass!

Med sitt Tribute! breddar Artistry Jazz Group sitt och alla jazzälskares universum genom att hylla en rad av musikhistoriens storheter bland kompositörer och artister. Här har de även breddat besättningen med tre av Sveriges främsta blåsare. <br/><br/>Varje låt en hyllning till den kompositör eller artist som förknippas med låten. Bland de kompositörer och artister som får varsin hyllning märks storheter som George Gershwin, Judy Garland, Miles Davis och Harold Arlen. Resultatet är en omväxlande blandning, men med gemensamma rötter i den amerikanska musikskatten från jazz, film och musikal - bebop och swing tillsammans med storbandsarv och poetiska ballader. <br/><br/>Vivian Buczek får här bjuda på sitt makalösa register på hela sju låtar, och Artistry Jazz Group har här fått sällskap av de namnkunniga blåsarna Peter Asplund på trumpet, Klas Lindquist på altsax och klarinett och Janne Bengtsson på flöjt. I övrigt består bandet som alltid av Sveriges jazzelit med Jan Lundgren på piano, Jacob Fischer på gitarr, basvirtuosen Hans Backenroth, Johan Löfcrantz Ramsay på trummor och som nämnts vokalisten Vivian Buczek.

"Med "It had to be you" kliver Isabelle Lundgren fram som en stark och berörande jazzvokalist. Den 24 år unga sångerskan har förvisso inget nytt att komma med men sättet som hon tolkar de jazzstandards hon ägnar sig åt på debuten är helt igenom lysande. Det finns en sårbarhet i rösten och en lite dröjande frasering som kan leda tankarna åt Billie Holiday-hållet men Lundgren har en distinkt personlighet som särskiljer henne från andra vokalister. Med ett snyggt tassande komp och effektivt understödjande arrangemang av Krister Lundkvist har det blivit en betagande uppdatering av ett gäng tidlösa melodier."<br/>(Svenska Dagbladet) <br/><br/>Isabella Lundgren är född och uppvuxen i Värmland, till Judy Garland och Billie Holidays tongångar via sina musikälskande föräldrar. <br/><br/>18 år gammal flyttade hon till New York där hon studerade musik på the New School University och arbetade med, bland andra, musikerna Charles Tolliver och Eddy Davis. Hon har också sjungit tillsammans med Gavin Degraw och Moby´s band The little death. <br/><br/>22 år fyllda flyttade Isabella hem till Sverige igen och idag bor hon i Stockholm där hon studerar till präst vid teologiska högskolan. I Stockholm har hon arbetat med bland andra Peter Asplund, Leif Kronlund, Jesse Lindgren, Dan Barret, Klas Lindkvist och Krister Lundkvist. <br/><br/>Under våren 2012 medverkade hon på gitarristen och producenten Fabrizio Sottis kommande album, som spelades in i New York. <br/><br/>Hennes debutalbum It had to be you släpps på bolaget LB Naxos. Isabella vill framföra och skriva musik med själ och hjärta som öppnar dörrar och bygger broar till både det förflutna och framtiden.<br/><br/>Medverkar på skivan gör även Peter Asplund, trumpet, Krister Lundkvist, piano, Ola Bengtsson, gitarr, Magnus Fritz, trummor, Anders Johnsson, bas, Luciano Mosetti, munspel, Dicken Hedrenius, trombon och Klas Lindquist på klarinett och saxofon.<br/><br/>Våren 2012 tilldelades hon dessutom Sällskapet Stallbrödernas stipendium, och på hösten fick hon Second Line Jazzbands stipendium!<br/><br/>Styrelsen för Stiftelsen Jazzens Museum i Strömsholm har utsett sångerskan ISABELLA LUNDGREN till mottagare av 2013 års Anita O'Day-pris. <br/>Juryns motivering: ISABELLA ERÖVRAR OCH FÖRTJUSAR EN ALLT STÖRRE PUBLIK GENOM SIN NATURLIGA, ÄRLIGA OCH GENOMMUSIKALISKA FÖRMÅGA ATT FRAMFÖRA DEN JAZZHISTORISKA REPERTOAREN. <br/>.

Glasper Robert: Black radio 2012 [CD]

Peter Johannesson, trummor<br/>Max Schultz, gitarr<br/>Dan Berglund, bas<br/>Jacob Karlzon, piano<br/><br/>Peter Johannesson och Max Schultz träffades redan 1977. De har sedan dess musicerat ihop i en mängd sammanhang. 1995 spelades Peters första cd "Sixtus" Featuring Herbie Hancock" in. Även Max var med på den och bidrog med flera kompositioner. Peters samarbete med Herbie Hancock har sedan fortsatt genom åren med flera konserter, turneer och tv-framträdanden. Peters andra cd i eget namn, "New Life" 2005, gjordes i samarbete med Peters band "Sixtus. I bandet ingick mångårige vännerna, Peter Asplund, Håkan Broström, Magnus Lindgren, Karin Hammar, Daniel Tilling bl.a. Och förstås även Max. Alla bidrog med låtar till den. Detta åttamannaband användes och används fortfarande flitigt av vännen Svante Thuresson. Max medverkar för övrigt på Svantes legendariska "Jag är hip"-platta från 1995, med texter av Beppe Wolgers. 2008 spelades plattan "Johannesson & Schultz" in med Max och Peters ungdomsidol Bobo Stenson på piano. Martin Sjöstedt spelade bas. <br/><br/>Nu ett antal år senare har Peters och Max samarbete vuxit med basisten Dan Berglund. Dans kraftfulla musikaliska basspel som så många fått tillfälle att höra över hela världen i Esbjörn Svensson trio. Numera spelar Dan förutom i Johannesson, Schultz & Berglund bl.a. i flerfaldigt grammisbelönade Tonbruket. Peter, Max och Dan har spelat ihop i en mängd sammanhang de senaste åren och träffades under ett år och gjorde det som i jazzkretsar är något ovanligt, nämligen komponerade musiken tillsammans. Ofta hade Peter en grund, en ackordföljd, en basgång eller ett "groove" och Dan byggde vidare med en del till och sen kunde Max komma på ytterligare en ide osv. Eller tvärtom. En lättsam kreativ stämning uppstod mellan dessa erfarna musiker. Peter, Max och Dans musiksmak är mycket bred vilket låtvalet på denna skiva skvallrar om, Björk, Coltrane, Stravinskij och även Max barndomsidol Hendrix finns med. Hendrix som fick Max att börja spela gitarr efter att ha fått följa med sin pappa och se Hendrix live 1970 på Gröna Lund i Stockholm. Samma Gröna Lund, där Peter, sex år senare, 1976, såg sin ungdomsidol Herbie Hancock spela och strax därefter ramlade in i en livslång vänskap såväl som vägledning av denne jazzgigant. Under Peters, Max och Dans komponerande fanns hela tiden tanken på pianisten Jacob Karlzon med. Endats vid ett tillfälle hade de fyra spelat tillsammans på scen. 2011 i Trosa på Bomans första Jazzfestival. Det "tog eld" från första ton. För Peter var det av yttersta vikt att Jacob Karlzons sagolika klangvärld och drivna pianospel skulle få genomsyra skivan. Vid inspelningstillfället 30, 31 Maj så kom Jacob med flyg från Tyskland efter en rad konserter runt om i Europa direkt in i studion. Direkt från flygplatsen, satte sig ner och framförde detta makalösa pianospel. Strax innan Jacob skulle springa för att ej missa sitt flyg framåt kvällen den andra dagen i studion kom de på att de glömt Max vackra nykomponerade ballad "The letter". Snabbt ställdes noterna fram och Peter bad Jacob om ett pianointro. Jacob ögnar igenom noterna i några sekunder, sätter sig ner och spelar sen det förunderliga pianointrot som försiggår "The letter".<br/><br/>Digipack.<br/><br/><br/>.

6-panel eco-pack with 4/4 12-panel fold-out poster. <br/><br/>Jones drew the inspiration for the album cover from the vintage movie posters that adorn Burton's Los Angeles studio. "Brian has this great collection of Russ Meyer posters in his studio," explains Jones, "and this particular one, called Mudhoney, was right over the couch where I sat every day. I always was looking at it and thinking 'that's so cool I want to look like her!' I remember staring at the poster the whole time we made the record. It's a great visual."<br/><br/>Little Broken Hearts is the fascinating next step in the artistic evolution of one of the music world's most consistently intriguing singer-songwriters. Jones first emerged on the world stage 10 years ago this month with the February 2002 release of Come Away With Me, her self-described "moody little record" that introduced a singular new voice and grew into a global phenomenon, sweeping the 2003 Grammy Awards and signaling a paradigm shift away from the prevailing synthetic pop music of the time. Come Away With Me has just become the #10 best-selling album of the Soundscan era. The album has sold 25 million copies worldwide.<br/><br/>Since then, Jones has released three more critically acclaimed and commercially successful solo albums-Feels Like Home (2004), Not Too Late (2007), and The Fall (2009)-as well as two albums with her country collective The Little Willies. The 2010 compilation .Featuring Norah Jones showed her to possess an incredibly versatile voice by collecting her collaborations with artists as diverse as Willie Nelson, Outkast, Herbie Hancock, and Foo Fighters. Jones previously collaborated with Danger Mouse on his acclaimed 2011 album ROME, a valentine to classic Italian film score music that also featured Jack White.

"Första låten på Bobo Stensons nya skiva med Anders Jormin och Jon Fält är tillägnad den amerikanske trumslagaren Paul Motian, som dog ifjol men hann medverka på Stensons och basisten Jormins album "Goodbye" från 2005. Norrmannen Jon Christensen, som var trions ordinarie trummis innan Fält, spelade ofta i linje med den poetiska och öppna spelstil som Motian utvecklade i Bill Evans trio, och som även Fält har återknutit till. Men på just den här skivan gör Fält överraskande lite så. När han kommer in, till en början helt ensam och direkt efter första låten (Evans "Your story", som Stenson framför solo), är det med en melodisk och repetitiv trumfigur som etablerar låtens grundpuls och - utan omsvep - ett direkt groove. Det är ingen försumbar detalj, utan en tendens som starkt påverkar min upplevelse av hela skivan. Även Jormin spelar ovanligt groovigt. Och det fungerar precis lika bra med Stensons sofistikerade, djupt lyriska spel som när kompet flyter mer löst. Det gör det också i flera spår på skivan. Men om trions vokabulär redan är mycket brett, med drag av såväl jazz som folk- och kammarmusik, så innebär det lite rakare inslaget på "Indicum" ytterligare en framhävd kvalitet."<br/>(Dagens Nyheter)<br/><br/>"Albumet vilar...i en enda stämning - bitvis högtidlig, i vissa lägen direkt psalmlik - där spåren är minst lika mycket bitar i det stora pusslet som självständiga existenser. Musiken görs rund, tät och mjuk, men inte tillrättalagd eller mesig och det beror framför allt på att de tre har en sådan väldig klangmedvetenhet och känsla för nyanser. Mycket mera demokratisk än såhär blir knappast en jazztrio. Stenson, Jormin och Fält kompletterar och backar ständigt upp varandra, varje man kommenterar och understryker vad de andra hittar på, utan att trampa på tår eller musikaliska idéer. Jag ser för min ínre syn hur de tre sträcker ut armarna och spelar och lägger till på varandras instrument. Stensontrion väljer som vanligt låtar helt fritt. Stenson inleder ensam med en kort version av lyrikmogulen Bill Evans "Your Story", liksom för att sätta tonen. Trion levererar sitt eget nedtonade titelspår, vävd kring en enda pianoton och Jormins stråkspel i diskanten, och vecklar sedan ut Wolf Biermanns vackra "Ermutigung". Den traditionella norska "Ave Maria"-melodin tassar över mot folkmusiken, medan George Russells "Event VI" har en saltare och mera påträngande personlighet. I den här atmosfären får spjuvern Jon Fält vid trumsetet inte samma stora manege för sitt gränslösa rytm- och ljudlekande som live. Men även som fantasifull finsnickare är han svårslagen."<br/>(Sydsvenskan)<br/><br/>Bobo Stenson, piano; Anders Jormin, double bass; Jon Fält, drums