2012

Fem originalalbum i pappfickor.

Diana Krall gick in i studion med T Bone Burnett och kom ut med, vad hon kallar, "ett sång och dansalbum". Hennes nya album, Glad Rag Doll, är ett album fyllt med nya ljud, ny instrumentering och nya musiker.<br/><br/>"We all just went in there as if the songs were written yesterday. I didn't want to make a period piece or nostalgia record," säger Krall.

Michael Wollny's (em): Wasted & wanted 2012 [Digipack / 2 CD]

Melody Gardot slog igenom med dunder & brak hösten 2009 efter sin medverkan i "Skavlan" i SVT. Över en natt blev hon en storstjärna och albumet My Onle & Only Thrill blev 2009 års bäst säljande artistalbum i Sverige och sålde dubbel platina.<br/><br/>The Abscence är ett album inspirerat av Melodys resor världen över. Inspirationen sträcker sig från Marockos öknar via Portugal´s gatuliv till Brasiliens stränder. Albumet bjuder på Melody´s karraktäristiska sound kryddat med härliga inslag av fado, samba & bossanova. Resan tar vid där förra albumet slutade... Let the journey continue !

E.S.T.: 301 2007 (2012) [CD]

Fem originalalbum i pappfickor:<br/><br/>Tutu<br/>Music from "Siesta"<br/>Amadla<br/>Dingo: Selections from the Motion Picture Soundtrack<br/>Doo Bop

"Första låten på Bobo Stensons nya skiva med Anders Jormin och Jon Fält är tillägnad den amerikanske trumslagaren Paul Motian, som dog ifjol men hann medverka på Stensons och basisten Jormins album "Goodbye" från 2005. Norrmannen Jon Christensen, som var trions ordinarie trummis innan Fält, spelade ofta i linje med den poetiska och öppna spelstil som Motian utvecklade i Bill Evans trio, och som även Fält har återknutit till. Men på just den här skivan gör Fält överraskande lite så. När han kommer in, till en början helt ensam och direkt efter första låten (Evans "Your story", som Stenson framför solo), är det med en melodisk och repetitiv trumfigur som etablerar låtens grundpuls och - utan omsvep - ett direkt groove. Det är ingen försumbar detalj, utan en tendens som starkt påverkar min upplevelse av hela skivan. Även Jormin spelar ovanligt groovigt. Och det fungerar precis lika bra med Stensons sofistikerade, djupt lyriska spel som när kompet flyter mer löst. Det gör det också i flera spår på skivan. Men om trions vokabulär redan är mycket brett, med drag av såväl jazz som folk- och kammarmusik, så innebär det lite rakare inslaget på "Indicum" ytterligare en framhävd kvalitet."<br/>(Dagens Nyheter)<br/><br/>"Albumet vilar...i en enda stämning - bitvis högtidlig, i vissa lägen direkt psalmlik - där spåren är minst lika mycket bitar i det stora pusslet som självständiga existenser. Musiken görs rund, tät och mjuk, men inte tillrättalagd eller mesig och det beror framför allt på att de tre har en sådan väldig klangmedvetenhet och känsla för nyanser. Mycket mera demokratisk än såhär blir knappast en jazztrio. Stenson, Jormin och Fält kompletterar och backar ständigt upp varandra, varje man kommenterar och understryker vad de andra hittar på, utan att trampa på tår eller musikaliska idéer. Jag ser för min ínre syn hur de tre sträcker ut armarna och spelar och lägger till på varandras instrument. Stensontrion väljer som vanligt låtar helt fritt. Stenson inleder ensam med en kort version av lyrikmogulen Bill Evans "Your Story", liksom för att sätta tonen. Trion levererar sitt eget nedtonade titelspår, vävd kring en enda pianoton och Jormins stråkspel i diskanten, och vecklar sedan ut Wolf Biermanns vackra "Ermutigung". Den traditionella norska "Ave Maria"-melodin tassar över mot folkmusiken, medan George Russells "Event VI" har en saltare och mera påträngande personlighet. I den här atmosfären får spjuvern Jon Fält vid trumsetet inte samma stora manege för sitt gränslösa rytm- och ljudlekande som live. Men även som fantasifull finsnickare är han svårslagen."<br/>(Sydsvenskan)<br/><br/>Bobo Stenson, piano; Anders Jormin, double bass; Jon Fält, drums