Böcker

Idag betraktas textilt hantverk som något typiskt kvinnligt. Men i ett historiskt perspektiv är det viktigt att betona komplexiteten i arbetsdelningen mellan skräddare och sömmerskor. Med utgångspunkt i olika museers föremålssamlingar undersöker Pernilla Rasmussen i sin doktorsavhandling vad som hände med arbetsdelning och tillverkningsteknik när den kvinnliga modedräkten förändrades under decennierna runt sekelskiftet 1800. Perioden präglades av stora omställningar. När aristokratins tid var slut och borgerligheten tog över växte en ny syn på manligt och kvinnligt fram. Den kvinnliga modedräkten och dess tillverkning kan skrivas in i den processen.<br/><br/> Skräddaren, sömmerskan och modet ökar förståelsen för ett hantverks koppling till kulturella och samhälleliga förändringar. Boken visar hur sömnadsarbetets organisation inverkade på möjligheterna till teknisk utveckling och hur tekniken fick konsekvenser för vem som gjorde vad. Det arbete skräddaren eller sömmerskan faktiskt utförde hade också betydelse för omgivningens syn på hantverket och utövaren.

Fritidshuset är en plats för de dagar vi inte arbetar, men själva husets arkitektur har inte sällan i sig själv en ledig känsla. Här har vi samlat de bästa exemplen, den finaste och mest välarbetade arkitekturen genom 21 arkitektritade fritidshus i det svenska landskapet från norr till söder. Här finns ladliknande ateljéer i skogs eller ängslandskap, tillägg till gamla gårdar och rentav några enkla vindskydd. Det här är en bok för att drömma sig bort, men också för att få idéer om hur man själv kan förverkliga sina drömmar om de lediga dagarnas arkitektur.

Den bild vi har i Sverige idag av den internationella konstnärsskara som samlades i den franska byn Grez-sur-Loing under 1870- och 80-talen, präglas i hög grad av sin tids nationalistiska kulturklimat, men också av den konstruktion av platsen och fenomenet konstnärskoloni som både konstnärer och konsthistoriker skapat i efterhand. Vissa fakta i historieskrivningen har etablerats som sanningar. Berättelsen om den skandinaviska Grezkolonin har återberättats så många gånger, att det nu existerar en tydlig bild av det glada kolonilivet och dess melankoliska, gråtonade måleri, som sägs härröra från den fuktmättade luften i flodlandskapet. Grezkolonin besöktes flitigt av svenska konstnärer som Carl och Karin Larsson, Karl Nordström, Nils Kreuger, Georg Pauli och Julia Beck, men även av konstnärer från USA, England, Skottland och Irland. Konstvetaren Alexandra Herlitz har undersökt hur bilden av kolonin framställts i svensk konsthistorisk litteratur och jämfört denna med bildmaterialet, utsagor i opublicerade källor och den bild av Grezkolonin som engelskspråkig litteratur beskrivit där utgångspunkten varit andra nationer än den svenska. Alexandra Herlitz forskning visar att den bild som skrivits fram i Sverige innehåller aspekter som är signifikativa för hur de hela tiden återkommit och betonats. Till dessa hör en etablerad föreställning om att de skandinaviska och engelskspråkiga konstnärer som vistades samtidigt i Grez endast hade ytliga kontakter med varandra. Likheter i den internationella konstnärsskarans ofta gråstämda verk, som till exempel motiven, har förklarats med gemensamma franska förebilder och inte minst byns lokala vädervillkor. Många hittills opublicerade källor vittnar om kontakter mellan de olika ländernas konstnärer. Herlitz menar att dessa sociala och artistiska kontakter senare delvis förnekades av konstnärerna, för om det inte fanns någon social kontakt alls, skulle inget konstnärligt inflytande ha varit möjligt något som kan ha varit av viss betydelse för dessa konstnärers senare karriärer. En av hennes slutsatser är att det finns aspekter i de internationella verken från Grez som snarare kan ses som ett resultat av den sociala konstnärsgemenskapen än ur gemensamma förebilder och en etablerad platsmyt om det gråa Grez.

Västertorp var något storartat och modernt när det byggdes. Under efterkrigstiden sattes människan i centrum och det fanns en öppenhet för konst och hur den skulle användas. Funkistidens strikta och rena ytor byttes mot önskan om att dekorera. När så byggmästaren Fritz H. Eriksson, en av samtidens stora i konstvärlden med mottot ?Konst för alla?, satte spaden i jorden började konstlivet snart att blomstra i Västertorp. En skulpturpark utan like växte fram. Konstnärer ville vara med och skapa det nya idealsamhället. Det byggdes ateljéer och många, som Arne Jones, flyttade hit. Den här boken handlar om konstlivet de fem första åren i förorten Västertorp söder om Stockholm, när det var som mest aktivt. Det och tidens fascinerande socialt engagerade stadsplanering.

Ola Billgren (1940-2001) var under flera decennier en central gestalt i svenskt konst- och kulturliv - ny­skapande och ständigt uppmärksammad. Hans mång­facetterade konstnärskap rör sig från abstrakt expressionism till fotografisk realism, från monokromt nonfigurativ måleri till impressionistiska stadsmotiv. <br/><br/><br/> <br/><br/>I denna långessä tar konstskribenten och vännen Douglas Feuk ett samlat grepp om Billgrens konstnärskap. Texten uppehåller sig i första hand vid bilderna men har även återkommande kontakt med de yttre omständigheter som bidrog till att forma konstnären - inte minst genom citat från en lång brevväxling mellan Billgren och Feuk. Förutom ett hundratal konstverk presenteras en samling porträtt- och ateljéfoton som inte tidigare varit kända. I en närmast heltäckande skildring av Billgrens bildvärld - från sexåringens kritteckningar till sextioettåringens allra sista målning - ges en unik och levande bild av konstnären och människan Ola Billgren.

Att förverkliga husdrömmar via köp av gamla villor har blivit allt trendigare i Sverige under 2000-talet. Ekebäck i Göteborg är exempel på ett populärt villaområde med hundraårig historia. I <i>Villaliv i Ekebäck </i>berättar nya villaägare om sina renoveringar och inredningsideal. Vad visste de om stadsdelen innan de flyttade dit? Varför ville de bo där?   <br/><br/>Generationsskiftena är tydliga markörer för förändringar över tid. Nybyggarhushåll med knappa levnadsvillkor under tidigt 1900-tal följdes av 1960-talets unga konstnärer och vänstersympatisörer som hade låga anspråk på komfort och värnade om den småskaliga miljön. Bland dagens villaägare gäller intresse för återbruk och hållbar livsstil.   <br/><br/>Numera är det uppenbart att Ekebäck i likhet med många andra gamla arbetarklassområden runt om i Sverige genomgått en gentrifieringsprocess. Andra undersökningar inom detta fält rör områden med flerfamiljshus, men etnologiprofessor Kerstin Gunnemarks studie av Ekebäck är unik då den uppmärksammar en villastadsdels omvandling under en hundraårsperiod.   <br/><br/>Kerstin Gunnemark är professor emerita i etnologi vid Göteborgs universitet. I hennes forskningsprofil ingår stadsliv, minnen och kulturarv med belysning av människors reflekterande kring sina minnesbilder och självbiografiska berättande. Hon har även intresserat sig för berättelser om sommarhus som bevarats och omgestaltats i förhållande till det imaginära kulturarvets betydelse och varit redaktör för antologin <i>Sommarliv. Minnen, drömmar och materialitet </i>(2016).

Varje Människa En Konstnär - Livskonstnären Och Samhällsvisionären Joseph B [Bok / Danskt band]