Böcker

Konstnären Jan Hietala ger sin syn på kollegan Eugène Jansson (1862-1915). Efter 1904 målar Jansson i stort sett enbart nakna män. Ofta befinner de sig på Flottans Badhus, som låg på Skeppsholmen i Stockholm men nu är rivet. Publikationen är ett ett resultat av flera års studier och en utställning på Thielska Galleriet. Ett längre samtal mellan Daniel Birnbaum, överintendent vid Moderna Museet, och Hietala återges. Medförfattare är Patrik Steorn, museichef vid Thielska Galleriet.

Ett hem ska präglas av den boendes personlighet, inte av konventioner och statustänkande. Skönhet och god funktion i samklang gör bostaden till ett hem. Tankegångar som dessa är välbekanta men föddes som en vision för hundra år sedan, i en tid då hemmet gjordes till platsen för trevnad och lyckligt familjeliv. "Hantverkare i 'hemtrefnadens' tid" är den sista delen i en trilogi. Tillsammans är böckerna en berättelse om skapandet av det goda hemmet med allmogekulturen som inspirationskälla. Arkitekten Lars Israel Wahlman spelar genomgående en nyckelroll, men här i den tredje boken presenteras också många av de hantverkare och näst intill okända konstnärer, som fick i uppdrag att förverkliga arkitektens intentioner. Vi möter målare, träsnidare, smeder och stenhuggare sammanlagt ett dussin personer i Wahlmans krets. Genom dem får vi en inblick i de värderingar och attityder som för hundra år sedan präglade synen på hantverk, konst, slöjd och produktdesign. Debatten då var färgad av den brittiska Arts & Crafts-rörelsen, som ville överbrygga klyftan mellan konst och hantverk, minska avståndet mellan ritbordet och verkstaden och lyfta hantverkarens status. Förhållandet mellan hantverk, design och konst är fortfarande ett högst aktuellt ämne. Bokens avslutande kapitel ger en bild av dagens synsätt och diskussioner. Johan Knutsson har mångårig erfarenhet av museivärlden. Sedan 2009 är han professor i möbelkultur vid Linköpings universitet (Carl Malmsten Furniture Studies) och Nordiska museet. Bokens fotograf Peter Segemark är verksam vid Nordiska museet sedan 1970-talet.

Hilma af Klint och August Strindberg var båda esoteriker, men vad är esoterism? Under senare delen av 1800-talet kom så kallade esoteriska strömningar att etablera sig i kulturella och intellektuella kretsar i Europa, inte minst i Sverige. Hemliga läror, riter och praktiker som alkemi, astrologi, ockultism och teosofi där tron på ett korresponderande kosmos, en levande natur och transmutationsupplevelser dominerar. Men esoterismen sträcker sig betydligt längre tillbaka i den svenska historien. Trots att de esoteriska idéströmningarna länge utpekades av kyrkan som kätteri och därför verkade i det dolda, har de haft betydande inflytande på den svenska kulturen.  <br/><br/>I denna antologi samlar vi några av Sveriges främsta experter inom ämnet för att utforska esoterismens historia i Sverige och hur dess riter, praktiker och traditioner kom att influera författare och konstnärer som August Strindberg, Selma Lagerlöf, Viktor Rydberg, Hilma af Klint, Tyra Kleen och Carl Milles.

Den folkkäre multikonstnären Lasse Åberg delar här med sig av sitt liv i en bildrik bok - en "bildografi" - som spänner över åtta decennier. Många bilder kommer från Lasse privata arkiv. Ur sitt rika liv har han valt olika ut en mängd olika fragment ända från barndomen, åren på Konstfack och de mångtaliga projekt han arbetat med inom musik, formgivning, tv-program och filmer - ända fram till dagens museiverksamhet i Bålsta, Åbergs MUSeum med serieinspirerad konst, en antik Disneysamling och en stor mängd rekvisita från Lasses filmer. Fragmenten består av såväl dikter och dråpliga anekdoter som längre berättelser och betraktelser.<br/><br/><br/><br/>Förutom nostalgi, nörderi och en mängd anekdoter rymmer boken även miljöengagemang, ett visst mått av samhällskritik och en rejäl portion självdistans.

Lantbruksarkitekten Charles Emil Löfvenskiöld (1810-1888) drömde om att reformera den svenska landsbygden. En ny arkitektur präglad av både skönhet och rationalitet skulle bekämpa fattigdom och misär. Ljusa, rymliga och välplanerade hus för såväl människor som djur var grunden för ett humant och välmående samhälle. Först när det praktiska också var vackert var det verkligt funktionellt.  <br/><br/>Syftet med skriften <i>Landtmannabyggnader: hufvudsakligen för mindre jordbruk</i> från 1868 var att sprida de nya rönen i prisvärda och pedagogiska häften med överskådliga ritningar och förklarande texter. Idag är verket en arkitekturklassiker som haft stor inverkan på svensk byggnadskultur.  <br/><br/>Denna reproduktion kompletteras av ett appendix med ritningar av Löfvenskiölds elev och mångårige medarbetare Pehr August Pettersson (1841 1906). De publicerades ursprungligen i hans <i>Landtmannabyggnader: ritningar för alla områden inom landthushållningen</i> från 1891, en uppföljare och hyllning till Löfvenskiölds klassiska verk.

<b>Maria Westerberg</b> har skördat både skratt- och gråtretande reaktioner för sitt konstnärliga arbete vars energi, innehåll och mening hon alltid har hämtat ur skogen. Och på något sätt önskar hon återbörda detta till skogen. Som ett svar på trädens och det övriga växandets frågor. Eller som en replik till sina meningsmotståndare som i skogen enbart ser tillväxt, eller andra mätbara värden. Med sina utställningar, böcker och i dikter har <i>Vildhjärta</i> tagit ställning för skogens rätt att vara skog. Skogen finns också mellan träden, under dem och ovanför. Skogen finns till och med långt bortom de marker där den har sina rötter, nämligen i oss levande varelser som en känsla, en tillhörighet. <br/><br/>"Skogen strör ut sina pinnar framför mig som vore de ledtrådar till enkelheten. Och jag älgar på och plockar upp dem en och en. Som lockande pusselbitar ligger de, dessa fragment av betydelser bland rotvältor, mossor och gammelgranarna. De vill något med mig. Allt det som jag tappat bort får jag långsamt fatt på igen. Jag når det med handen. Jag samlar mig närmare mig själv där i grönheten. Med krokvuxenheter, ord och ögonblick. Med grå grenar, delar av anständighet, tid och små bitar av något som liknar frihet. Jag väljer skogen och den magiska ömhet som finns i varje pinne. Det är min revolution."<br/>Maria Vildhjärta Westerberg

Den som sett Karin Broos målningar av unga kvinnor vid vatten glömmer dem aldrig. Mästerligt målar hon vardagliga motiv vars stillsamma och melankoliska mystik rymmer motsägelsefulla stämningar. Det här är den första stora boken som ges ut med ett rikt urval av hennes verk, såväl kända som aldrig tidigare visade. Den innehåller också texter av henne själv samt dikter av poeten och vännen Jila Mossaed samt en text av konstkritikern Ingela Lind. I en avslutande del samtalar hon om sin konst och bildvärld med Isak Nilson, vice konsthallschef på Liljevalchs konsthall.<br/><br/><br/><br/>Boken är ett samarbete med Liljevalchs konsthall, som sommaren 2023 visar Karin Broos verk i utställningen Svart sol.