Skivklassiker - 70-talet

Supertramp: Breakfast in America 1979 (Rem) [CD]

Dire Straits: Dire Straits 1978 (Rem) [CD]

Paul Simons solodebut som släpptes ursprungligen 1972 i en re-mastrad utgåva med bonus spår. Detta album innehåller bl.a. singlarna "Mother and Child Reunion" och "Me and Julio Down by the Schoolyard". Albumet blev en stor framgång för Paul Simon och låg högt på listorna.

"Cosmos factory" är albumet som är mångas favorit, inte bara bland Creedence-plattorna, utan även i stort. Det ger välbehagliga rysningar än i dag, och lär så fortsätta att göra. Långa och fantastiska låtar som inledande "Ramble tamble" och "I heard it through the grapevine" blandas med kortare magnifika klassiker som "Travelin' band", "Lookin' out my back door", "Run through the jungle", "Up around the bend", "Who'll stop the rain" och "Long as I can see the light". En låtlista som heter duga! Med några snärtiga covers som utfyllnad är det en klassiker för alla tider!

Faithfull Marianne: Broken English 1979 [CD]

Efter att har sprutat ut mästerverk under 60-talet, var första halvan av 70-talet en något ojämn period för Bob Dylan. Då - 1975 - damp helt plötsligt "Blood on the tracks" ner. Här återfann han sin forna styrka, och till och med överträffade den. Albumet är ganska bittert, sorgset, ångerfyllt och samtidigt fridfullt. Helt i sin ordning, eftersom Dylan's album ofta på ett ärligt sätt speglat känslan han haft vid inspelningen. Och "Blood on the tracks" kom i kölvattnet av hans äktenskaps sammanbrott. Låtarna är både klarögda och sentimentala, vackra och melankoliska. Och de är starka - de tillhör de bästa han skrivit. Albumet rankas tillsammans med "Highway 61" och "Blonde on blonde" som ett av Dylan's tre bästa.<br/><br/>Genom sin häpnadsväckande karriär har Bob Dylan gjort fler tvära kast än någon annan artist. Ingen av dessa förändringar är mer påtaglig än skapandet av "Blood on the tracks". Albumet är en produkt av Bob Dylan's kamp under uppbrottet av hans åttaåriga äktenskap med Sara. Albumet är djupt rotat i livets mörka sida, fyllt med vrede, plåga, bitterhet, sorg och, stundtals, brutalitet. "Blood on the tracks" är ett ganska lågmält, akustisk-baserat album och det är soundet av en artist med förnyad styrka. Dylan gjorde mer influensrika album än detta, men frågan är om han någonsin gjort något bättre.

Med fem mästerverk bakom sig gick Walter Becker och Donald Fagen in i studion på nytt för att spela in "Aja" och Steely Dan nådde nya höjder. Med coola texter och sofistikerad jazz-rock, subtila melodier och gnistrande jazzsolon är plattan helt unik. Steely Dan ignorerar rock helt och hållet här. I stället får vi en blandning av jazz, blues och pop som rörs samman i den speciella gryta som är Steely Dans egen. Detta är jazz-rock när den är som bäst.