Svenska

På 70-talet förändrade Alice Cooper populärkulturen. Bandet - för det var ett band - blandade rock med teater, provokation och skräckestetik. Med smink, ormar och sceniska avrättningar skapade de en show som var lika mycket konstprojekt som musik. Gruppen tänjde på gränserna till vad som ansågs vara underhållning. De provocerade, lekte med publikens reaktioner och utmanade konventioner. Framförandet var konfrontativt och showens tema kretsade kring våld, bestraffning, död och återuppståndelse. De "satte pålen i hjärtat på hippiekulturen", som sångaren själv uttryckte det. Varje medlem bidrog till att forma figuren Alice Cooper, men redan år 1975 splittrades bandet. Sångaren Vincent Furnier behöll namnet och fortsatte som soloartist, men allt han gör bottnar i det band han en gång skapade. Det här är den första boken i sitt slag om de tidiga åren i bandet Alice Cooper, skriven av hårdrocksjournalisten Carl Linnaeus.

<p>Skivbacken består av 32 intervjuer med kända rockartister som alla tar sin utgångspunkt i en gul drickaback fylld med vinylplattor. Detta lockbete visar sig få de vinylälskande rockstjärnorna att tända till rejält. De öppnar upp sig och delar med sig av historier och anekdoter som kanske aldrig förr. </p><p>Det började med Slash i Guns N 'Roses. </p><p>När han fick se skivbacken framför sig på Lydmar Hotel i Stockholm blev han som besatt. Han började genast att ivrigt blädd­ra i skivhögen. När han återfann egna favoritplattor eller sådana som på olika sätt påverkat honom gick han igång på alla växlar. Han delade med sig av minnen och åsikter och tycktes aldrig vilja sluta. När skivbolagets personal ville avbryta intervjun viftade han bort dem ... </p><p>Till slut sammanfattade Slash med ett leende på läpparna: »Dagens bästa intervju!« </p><p>Då förstod journalisten Jörgen Holmstedt och fotografen ­Stefan Boman att deras originella intervjuknep var en succé. Det blev starten på den populära ar­tikelserien »Skivbacken« i Rock'n'Roll Magazine. Nu kommer för första gången ett urval av dessa intervjuer i bokform. </p><p>I Skivbacken intervjuas bandmedlemmar från Guns N 'Roses, Zombies, Eldkvarn, Sweet, Slade, Thin Lizzy, Europe, ZZ Top, Uriah Heep, Hanoi Rocks, UFO, KSMB, Status Quo, Deep Purple, Saxon, Motörhead, D-A-D, Hep Stars, Tages, Iron Maiden, Pretty Things, Nationalteatern, Ten Years After, Sator, Rival Sons, Ghost och Hellacopters. </p><p>I Skivbacken intervjuas soloartisterna John Holm, Uli Jon Roth, Jerry Williams, Suzi Quatro, Alice Cooper, Pugh Rogefeldt, Mikael Rickfors, Dan Hylander och Little Steven.</p><p></p><p>Jörgen Holmstedt är musikjournalist för bl.a. Sweden Rock Magazine och Nostalgia. Han ligger bakom tv-sända dokumentärer om Gary Moore och Thin Lizzy. År 2010 utgav han Boken om OKEJ: 80-talets största poptidning. Stefan Boman har arbetat som skrivande reportagefotograf i fackpress i över 40 år med musik och motor som specialitet. De senaste 25 åren har han varit knuten till Förlags AB Albinsson &amp; Sjöbergs specialtidningsförlag.</p>

Författaren, artisten, konstnären Ulf Lundells dagboksurval från 2024.

Einar Ekberg, 1905-1961, var en av 1900-talets främsta andliga sångare i vårt land, älskad av stora åhörarskaror. Han gick bort redan vid 56 års ålder och hade då sjungit in mer än 600 sånger på skiva. En stor del av dessa sånger finns publicerade i denna utgåva. Det var i samband med flytten till Amerika som Einar Ekberg började ge ut en serie häften som kallades Einar Ekbergs Amerikarepertoar. Många av häftena redigerades och arrangerades av Lennart Jernestrand, Ekbergs pianist under många år. Sammanlagt publicerades 13 häften med 178 sånger som så småningom utkom i en samlad utgåva som här föreligger i nyutgåva.

Med sitt särpräglade utseende och barska framtoning och en röst som gick utöver det mesta blev hon film- och teatersveriges mest älskade krutkäring. Julia Cæsar (1885 1971) var med i fler svenska långfilmer än någon annan svensk aktris. Men störst var hon på Stockholms friluftsteatrar och revyscener, där hon var publikfavorit i över fyrtio år. Som 83-åring krönte hon sin långa karriär med en svensktoppsplacering 1968, där hon vrålade refrängen Jonaajted stejts ov Ameerka så taket lyfte i radiostudion.    <br/><br/>Julia Cæsar var hennes riktiga namn, och hon växte upp under fattiga förhållanden i Stockholm. I tonåren bodde hon på skyddshem, men hon tog sig snart till teatern som var hennes stora dröm. I unga år träffade hon operettsångerskan Frida Falk, som blev hennes livspartner i många år.   Boken ger bilden av en kvinna med stark vilja och stort publiktycke. Den berättar också om teatrarna där Julia spelade, och om den folkliga filmgenre hon oftast syns i: filmlustspel, lättsamma komedier, farser och filmerna om seriefigurer som Åsa-Nisse, 91:an Karlsson och Kronblom. Lika älskade av publiken som hatade av kritikerna.   <br/><br/>Anna-Maria Blomgren är fil. dr. i statsvetenskap och arbetar som utredare. Hon har gett ut romanen Alla är svin och skrivit böcker om nyliberal politisk filosofi, teaterpolitik och politik mot rasistiskt våld. Roger Blomgren är professor i biblioteks- och informationsvetenskap med inriktning mot kulturpolitik. Han har bland annat skrivit böcker och artiklar om svensk filmpolitik, teaterpolitik och svensk kulturpolitisk debatt.<br/><br/><i>Nu, mer än femtio år efter sin död, har Julia Cæsar förärats en omfattande och gedigen biografi, skriven av Anna-Maria Blomgren och Roger Blomgren. Den är en lång och detaljrik resa genom ett sekel av så kallad fulkultur: av folklustspel, revyscener, buskteater och pilsnerfilmer.</i><br/><br/>Annina Rabe i Expressen<br/><br/><i>Att skriva Julia Cæsars levnadsteckning kan inte ha varit enkelt. Hennes kvarlåtenskap är skingrad, fotoalbumet är försvunnet, nästan alla som kände henne är döda. Färgstarkt och detaljrikt skildrar makarna Blomgren både Julias kaotiska barndom och det dryga decennium hon arbetade i olika resande teatersällskap i Sverige och Finland.</i><br/><br/>Carsten Palmaer i Aftonbladet

Eva Ströms diktsamling "Den underjordiska floden" talar om språket som inte längre finns, om natten som inte längre vet att det inte är natt, om fågelsången efter regnet, om ängsblommorna vid parkeringsplatsen, om den frätande saltfloden och om döden som inte har med den här ljumma sommarkvällen att skaffa. Det är en samling akut existentiella dikter, en bok om sorg och om liv.

Öland är klassisk mark inom det svenska måleriet. Inte många andra av landskapen är så genomforsat av färg som denna långsmala ö. Konstnärerna upptäckte tidigt landskapet och havet. Först ut var Albert Th Gellerstedt, som under 1870-talet skildrade den säregna naturen i små förtätade akvareller. Han följdes snart av Nils Kreuger och ölänningen Per Ekström som redan fanns på plats. Dessa tre, alla med intryck från det franska friluftsmåleriet, inledde det öländska landskapsmåleriet.  <br/><br/>Men den mer strida strömmen av konstnärer kom till ön under 1940-talet, sedan världskriget spärrat gränserna till södra Europa. Redan då var Öland etablerat som ett inhemskt konstens landskap. Hit kom konstnärerna för att söka det franska ljus de nu blivit utestängda från. Ölandsmåleriets blomstringsperiod inleddes.  Denna öländska konsthistoria behandlar 116 av de konstnärer som varit och är verksamma på ön. Författaren har känt och känner många av målarna och därmed har boken fått en personlig prägel.  Ett stort antal konstverk återges så varje konstnär finns presenterad i både ord och eget verk.  <br/><br/><b>Om författaren  </b><br/><br/><b>Anders Nilson </b>har under många år arbetet som chef för Ölands Museum Himmelsberga. Han är författare till ett flertal böcker. Han har också den ovanliga kombinationen av att vara både sjökapten i handelsflottan och fil.kand. Anders är bosatt på Öland.