Svenska

Koranen [Bok / Storpocket]

Med Essayer skapade Michel de Montaigne (15331592) inte bara en ny prosagenre, utan odlade även en för sin tid unik stil, som skickligt anpassats till svenskan av Jan Stolpe. Genom personliga anekdoter understryker Montaigne texternas subjektivitet. I den andra delen av Essayer rör han sig från antikens syn på tummen till det stimulerande i att inte vara överens. Med karaktäristisk elegans manar han den sjuke till tålamod: att låta sig »ledas lika tålmodigt som loppor och mullvadar«. Jan Stolpes lovordade översättning av Montaignes Essayer utgår från 1595 års manuskript, som redigerades av Montaignes »andliga dotter«, Marie de Gournay, som även författade en tidig text om kvinnors rättigheter. Omslaget till Essayer Bok II är hämtat från Salvador Dalís surrealistiska utgåva av Essayer, som publicerades av förlaget Doubleday 1947. Dalís Essayer trycktes i 1000 exemplar, och betraktas idag som en raritet. Omslagsbilden hämtar sitt namn från kapitlet Om äran, där Montaigne ger en träffande beskrivning av ärelystnad: »Den som först liknade äran vid skugga träffade bättre än han avsåg. Båda är utomordentligt tomma. Och ibland går skuggan före sin kropp, ibland överträffar den kroppen ordentligt i längd.«

1588 publicerade Michel de Montaigne del tre av Essayer. Det unika tilltal som präglar Bok I och II hade då gått in en ny fas, som präglas av kritisk reflektion och tillbakablickande. Montaignes ordlekar och metaforer har mognat, och det förekommer inte sällan spetsfundigheter: »[] om ena skon sitter snett låter jag både skjortan och kappan sitta snett, halvdan bättring är inget för mig«. Jan Stolpes lovordade översättning av Montaignes Essayer utgår från 1595 års manuskript, som redigerades av Montaignes »andliga dotter«, Marie de Gournay, som även författade en tidig text om kvinnors rättigheter. Bok III innehåller utöver kommentarer även index för de tre volymerna. Omslaget till Bok III är hämtat från Salvador Dalís surrealistiska utgåva av Essayer, som publicerades av förlaget Doubleday 1947. Dalís Essayer trycktes i 1000 exemplar, och betraktas idag som en raritet. Omslagsbilden hämtar sitt namn från kapitlet Om fåfänglighet: »Jag kände en adelsman som redovisade sitt liv enbart med hjälp av sin mages funktioner. I hans hem stod en rad pottor för de senaste sju åtta dagarna uppställda för begrundan. Detta studerade han och reflekterade över, alla andra ämnen stank för honom. Här finner man, en smula snyggare presenterat, en gammal andes exkrementer, än hårda, än lösa, alltid osmälta.«

Michel de Montaigne (15331592) betraktas som en av renässansens viktigaste filosofer. Han föddes i en familj bestående av jurister och handelsmän, och kom som vuxen att tjänstgöra vid domstolen i Bordeaux. 1580 utkom den första versionen av Essayer, som författats efter att Montaigne dragit sig tillbaka. Återstoden av livet spenderade han i sitt bibliotek, där texter ska ha fötts fram som »chimärer och inbillade monster«. Verkets skepticism, ärlighet och eklektiska spännvidd har kommit att inspirera generationer av tänkare, från René Descartes till Isaac Asimov. Jan Stolpes lovordade översättning av Montaignes Essayer utgår från 1595 års manuskript, som redigerades av Montaignes »andliga dotter«, Marie de Gournay, som även författade en tidig text om kvinnors rättigheter. Omslaget till Essayer Bok I är hämtat från Salvador Dalís surrealistiska utgåva av Essayer , som publicerades av förlaget Doubleday 1947. Dalís Essayer trycktes i 1000 exemplar, och betraktas idag som en raritet. Omslagsbilden hämtar sitt namn från kapitlet Att filosofera är att lära sig dö, där Montaigne skriver: »Målet för vår färd är döden, den är det oundvikliga riktmärket: om döden skrämmer oss, hur kan vi då ta ett enda steg framåt utan att bäva?«

Hur skulle kyrkan se ut utifrån de olika evangeliernas särdrag? Björne Erixon gör även en genomgång av de sju församlingarna som skildras i Uppenbarelseboken. Han har lång erfarenhet som lärare på bibel- och folkhögskola. "I Björnes vision av församlingen och personlig och gemensam tro får både det gudomliga och det mänskliga plats. Vi får många perspektiv och infallsvinklar. Och det blir minst av allt ensidigt. Björne tar vara på lärdomar och tankar från Bibeln, Kyrkans 2000-åriga historia från de första generationerna till vår samtid, såväl som egen brottning, gedigen kunskap och sin långa livserfarenhet. Mitt i detta finns kärleken till Jesus och församlingen inbäddad och lyser igenom. Boken passar för enskild läsning och reflektion men den inbjuder också till ärliga samtal tillsammans med andra om detta med församling och tro." Anette Fredriksson, omsorgspastor, Pingstkyrkan, Linköping "Björne Erixon har upplevt det mesta både av kyrkans avigsidor och av dess vackra sidor. När han nu efter ett långt liv skriver ner sin vision om en levande, barmhärtig och varm gemenskap, hoppas jag att många läser och tar till sig av hans livsvisdom. Erixon ger klok vägledning och en ärlig beskrivning av kyrkans liv bortom de höga idealen. Samtidigt väcker hans fortsatta tro på kyrkan en längtan att upptäcka mer av dess skönhet. En bok att begrunda för alla som funderar kring kyrkan och dess framtid." Roland Spjuth, teolog och författare "Är det Björne Erixons andliga testamente som vi får del av här? Hela hans livslånga teologiska nyfikenhet, ärlighet och sökande efter fördjupning destilleras här till en text som utmanar, provocerar och välkomnar till reflektion. Ärendet är ytterst aktuellt, hur vi gestaltar Guds församling i en tid när starka krafter blåser och vill ta makten över vårt tänkande och varande. I den miljön är Björnes omarbetade nyutgåva av Gemensam väg en välkommen samtalspart i sökandet efter en hållbar färdväg i vår tid." Marcus Sönnerbrandt, pastor, Pingstkyrkan, Linköping

När Maria och Magnus anlände som missionärer till Mongoliet, 22 och 26 år gamla, hade de känslan av att komma till jordens yttersta gräns. I huvudstaden Ulaanbaatar fick de lära sig det nya språket och börja upptäcka den mongoliska kulturen. Men uppdraget gällde att starta en missionerande församlingsgrundarrörelse där Jesus Kristus ännu inte var känd. Platsen blev staden Erdenet i en dalgång mellan höga bergsluttningar och där började de leva och vittna bland människorna. I januari 1993 bildades en församling som först mest liknande en tonårsklubb för flickor. Men Guds Ande var påtagligt verksam och när församlingen firade sin ettårsdag var de redan 121 medlemmar. I Marias skildring av deras pionjärtid får vi följa den fortsatta starka tillväxten och hur en dynamisk och självständig mongolisk församling växer fram. Hon skriver öppet och självkritiskt även om kulturkrockar och andra problem de mötte i arbetet. Det är en gripande och lärorik berättelse om hur ett ungt svenskt par genom Guds kallelse och Andens ledning får se en församlingsgrundarrörelse växa fram.

I den här boken utvecklar Samuel Olofsson bilden av för-samlingen som en himmelsk entré - en Guds farstu, eller förstuga som är det ursprungliga ordet. I äldre stugor var farstun ouppvärmd och det var där man tog av sig stövlar och skor, hängde av sig ytterkläderna. Kort sagt, det var där man gjorde sig redo att komma in i värmen. Men Guds farstu är allt annat än trång. En av trons hemligheter, som bokens författare lyfter fram, är ordet "tillsammans". En gemenskap där människor med sina olikheter tillåts verka tillsammans är en viktig nyckel för att fler ska hitta in i värmen. Samuel Olofsson (född 1963) har allt sedan pojkåren strävat efter att upptäcka den kristna trons hemligheter. Och att hans medvandrare ska göra det också. I dag arbetar Samuel tillsammans med sin fru Touk i Laos där de genom organisationen Touk för Livet hjälper utsatta människor att få ett bättre liv. Tillsammans i Guds farstu är Samuels första bok.