Svenska

Vad är ett gott hem? Och hur kan en kvinna få tag i ett sådant? Under det tidiga 1900-talet diskuteras hemmet överallt i Sverige, vilket avspeglas även i skönlitteraturen. I denna bok undersöks skildringen av hem och bostäder i romaner av Elin Wägner, Selma Lagerlöf och Moa Martinson.   <br/><br/>Frågan om hemmet rör allt från äktenskap till estetik, från känslor till hygien, från trångboddhet till nationsbygge. Tilltron till hemmets förmåga att förbättra människors liv är stor. Kvinnors roll i hemmet är en viktig del av diskussionen, eftersom både deras medborgerliga rättigheter och villkor på arbetsmarknaden är under förändring. Kan kvinnor vara verksamma både i hemmet och i samhället? Och måste en kvinna gifta sig för att få ett hem?   <br/><br/>Genom analyser av Elin Wägners <i>Pennskaftet</i>, Selma Lagerlöfs <i>Charlotte Löwensköld</i> och <i>Anna Svärd</i> samt Moa Martinsons <i>Mor gifter sig</i> (utgivna 1910 1936) ger Sara Pärsson en fördjupad bild av tidsperiodens förhandling av bostaden och av kvinnors plats och möjligheter.   <br/><br/><i>Ta sig hem</i> är en litteraturvetenskaplig doktorsavhandling med rumsteoretisk utgångspunkt som tar stöd såväl i den historiska kontexten som i genus- och queerforskning.  <br/><br/>Sara Pärsson är litteraturvetare verksam vid Stockholms universitet. <i></i>   

Vikingatiden var en period med långvariga kontakter mellan gaeler och skandinaver mellan folket på Erin och främlingarna som kom seglande från det nordliga Lochlann för att plundra, handla och grunda Irlands första städer. Dessa kontakter har ofta skildrats av historiker, men den här boken fokuserar på hur ämnet har behandlats i poesi av samtida iriska barder och norröna skalder men även av moderna poeter som skriver på engelska.   Två gestalter återkommer som Irlands främsta försvarare mot nordmännen: Brian Bóruma, en historisk kung som år 1014 segrade i slaget vid Clontarf, och Finn mac Cumaill, en ren sagohjälte som är huvudpersonen i en rik berättelsecykel.<br/><br/>Boken inleds med en allmän presentation av den tidiga poesin som skrevs på forniriska. Vi ser även hur dessa vackra dikter har översatts till engelska och inspirerat poeter ända sedan Irlands litterära renässans tog sin början under 1800-talet. Nyckel­figurer här är George Sigerson, William Butler Yeats, Oliver St. John Gogarty, James Joyce, Flann OBrien och Seamus Heaney.<br/><br/><br/><br/>Alan Crozier är fil. dr. i germansk filologi och översättare. Han har översatt en lång rad akademiska böcker och artiklar från svenska, norska och danska till engelska. Detta är den första bok där han själv står som författare, och här gör han dessutom svenska tolkningar av dikter på iriska, isländska, fornfranska och medeltidslatin. <br/><br/>Denna översikt är den första i sitt slag på svenska. Dess långa historiska perspektiv och omfattande litterära källmaterial visar inte bara en tusenårig litterär traditions rikedom utan också dess återklanger i vår moderna litteratur. Boken är därtill rikligt illustrerad.

<i>Författaren har två liv: ett, det på ytan, som får henne att tala, handla, dag efter dag. Och det andra, det verkliga, som följer henne överallt, som inte ger henne någon ro.</i><br/><br/><br style="box-sizing: border-box;" /><br/><br/>Mellan 1987 och 1989, efter den enorma framgången med<i>Älskaren</i>som sent i livet gjorde henne till en internationellt känd författare, lät sig Marguerite Duras vid ett flertal tillfällen intervjuas av en ung italiensk journalist. Intervjuerna samlades i boken<i>Samtal med Duras</i>där hon ovanligt öppenhjärtigt berättar om sitt liv och sin karriär: barndomen i Vietnam, studentåren i Paris, författarskapet, de många åren i relativ obemärkthet, den plötsliga berömmelsen, filmerna, teatern, kommunismen, platserna och passionen. Boken gavs ut i Italien 1989 och hade länge varit försvunnen, okänd bland Duras beundrare, när den första gången publicerades påfranska 2013.

<b>Belönad med Augustpriset 2021 i kategorin Årets fackbok!</b><br/><br/>Av all litteratur på svenska är ungefär hälften översatt från andra språk. Ändå är dess förutsättningar okända för de flesta. I denna bok tecknas en vindlande exposé över den översatta litteraturen på svenska. Vad gjorde reformationen med den svenska Bibeln? Hur har politik och ideologi villkorat översättarnas verksamhet? Finns det ett korrekt sätt att översätta? Med djupgående kunskap och slående exempel från forntid till nutid visar Nils Håkanson hur synen på översättning har varierat mellan epokerna. Hans bok blir lika mycket en kulturhistorisk fresk, full med udda gestalter och genier, som en insiktsfull handbok i läsning och litteratur.<br/><br/>Nils Håkanson (född 1975) är författare, översättare och förläggare. Utöver romaner har han skrivit en avhandling om rysk litteratur i svensk översättning och verkat som forskningsredaktör för <i>Svenskt översättarlexikon</i>.<br/><br/><b>"... ljuvligt egensinnig och spränglärd". </b><b></b><b>Kristina Lindquist, Dagens Nyheter</b><br/><br/><b>"Om någon bok kan sägas fylla ett hål i fackboksutgivningen så är det <i>Dolda </i><i>gudar. </i>Pedagogiskt föredömligt, humoristiskt och stilsäkert." Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet</b><br/><br/><b>" ... med denna litteraturhistoria - för det är vad det är - visar sig sakta gudarna, de dras rent av fram ur historiens mörka garderob, ut i ett efterlängtat och välförtjänt ljus." Claes Wahlin, Aftonbladet</b><br/><br/><b>"Nils Håkansons bildningsfyrverkeri <i>Dolda</i> <i>gudar</i> är med sin originalitet och bågnande kunskap allt man önskar av en Augustvinnare." Annina Rabe, Expressen  </b><br/><br/><b></b>

Under 50-talet blir Sverige syndens näste. Små oskyldiga barn får sexualundervisning. Och deras föräldrar ser filmer med nakna rumpor. Under 60-talet blir både böcker och filmer grövre. Och 1973 tar pornografin steget in i barnboken. Det hela börjar med att en dansk redaktör ber den svenske barn- och ungdomsboksförfattaren Hans-Eric Hellberg (f 1927) att skriva porr för barn . Hellberg tvekar för en stund, men sedan ger han sig i kast med uppdraget. Den här berättelsen handlar i första hand om skandalsuccén Kram och i andra hand om Hans-Eric Hellberg, en av Sveriges mest populära barn- och ungdomsboksförfattare under mer än 50 år. Tony Elgenstierna (f 1964) är författare till romanen Kvinnor i nöd (Alfabeta 2006). Han har tidigare arbetat som journalist, sedan 1997 är han gymnasielärare i Uppsala.

Oäktingen är ett självporträtt. Skriven utan undanflykter eller ursäkter. Kanske är den en av de mest fysiska, ärliga och minst tillrättalagda biografier som skrivits. Bokens titel till trots är denna berättelse fylld av djur och barn, ängar och blomster, bakverk och frukter, flickor som förälskar sig i flickor. Den är sensuell och fylld av begär. Men det är också sant att Violette Leduc föddes som oäkting till en tjänstekvinna i norra Frankrike i början av 1900-talet. Hon växte upp i en miljö fri från män. Med sin älskade mormor. Med den hårda modern som under barndomen inpräntade hos henne en ohjälplig skuldkänsla över sin blotta existens. Att hon valt Oäktingen som titel säger något om hur svårt det var för henne att undkomma denna livsskuld, detta inre krucifix på vilket hennes livsberättelse fästs. Violette Leduc tar läsaren med på en resa genom barndomen till internatskolan där hon för första gången möter kärleken och sensuelliteten i sovsalsgrannen Isabelle. Där hon träffar pianolärarinnan Hermine som kom att älska henne uppoffrande under många år. Vi möter Paris genom hennes ögon. Träffar litterära digniteter. Förförs av boulevarderna och skyltfönstren med sina löften om rikedom och skönhet. Hon låter oss uppleva hur hon bränner ut relationer till människor hon älskar. Hur hon instängd i sin självupplevda fulhet, ständigt bärande på skulden från barndomen, söker en plats i världen. Vi får plågas med henne genom det olyckliga äktenskapet med vännen Gabriel. Hon låter oss möta den homosexuella författaren och dandyn, Maurice Sachs, som under andra världskriget tar med henne bort från Paris och tvingar henne att börja skriva. Det är via hans kontakter hon skapar en framgångsrik affärsrörelse på svarta marknaden genom att sälja livsmedel dyrt till huvudstadens borgarklass. Men de stora, historiska händelserna som präglar hennes samtid påverkar henne knappast. Violette Leduc skriver opåverkad av andras förväntningar och värderingar. Hon berättar sitt liv med orädd ärlighet, som om ingen lyssnare funnes.

Med den stora dikten <i>Skördarne</i> (1796) önskade Johan Gabriel Oxenstierna göra för det svenska jordbruket vad Vergilius i klassikern <i>Georgica</i> gjort för det romerska. Dikten var ett försök att sammanfatta arbetet och livet på landet som det tedde sig för den gustavianska tidens upplysta elit. Oxenstierna ville informera om sädesslag och arbetstekniker men också skildra naturens skönhetsvärden och lantlivets etiska och politiska betydelse. Hans ambition resulterade i en dikt som var lika skiftande som sitt tema. <i>Skördarne</i> innehöll både höga och låga ämnen, och den slets mellan att berätta, beskriva och undervisa. Dikten var svår att entydigt passa in i de traditionella kategorierna, samtidigt som den gjorde bruk av en mängd genrer och litterära grepp.<br/><br/> I <i>Landets SångGudinna</i> söker Alfred Sjödin hemligheten bakom denna dikts egendomliga uppbyggnad. Den visar sig ha en hel del att göra med mångfalden hos och ibland motsägelserna mellan de värden som lästes in i bilden av lantlivet: naturens ursprunglighet, skönhet och nytta, dess speglingar av mänskliga passioner och dess relation till synen på krig och fred.<br/><br/> Alfred Sjödin (f. 1982) är verksam vid litteraturvetenskapliga avdelningen, Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet. <i>Landets SångGudinna</i> är hans doktorsavhandling.