Svenska

Varför vill vi höra historien om Romeo och Julia, om och om igen, trots att vi redan kan den utan och innan? För tre saker: kärleken, smärtan och orden. De båda ungas förtvivlade kärlek är så stark att de glömmer allt annat omkring dem. För den bryter de alla regler. Och om de inte får vara hos varandra, är de villiga att dö - <i>och de dör</i>.<br/>Romeo och Julia förlöser, hos unga som gamla, smärtan av all samlad längtan som varit omöjlig att uppfylla. Och det genom Shakespeares ord. Kärlekssonettens mästare har öst poesi i detta ganska tidiga drama. Genom Romeos och Julias munnar. In i Romeos och Julias öron. Och in i åhörarens/läsarens.<br/>Sällan blir epitetet odödlig klassiker ett sådant understatement som i fråga om Shakespeares Romeo &amp; Juliet [c:a 1595]. Här i Carl August Hagbergs oförglömliga svenska översättning.<br/><br/>William Shakespeare [1564 -1616], född i Stratford-upon-Avon i Warwickshire i England, är den främste dramatikern genom tiderna. Författare till dramer som <i>Hamlet</i>,<i>Romeo och Julia</i>, <i>Macbeth</i>, <i>Othello</i>, och <i>Kung Lear</i>.

Efter att Gustav Vasa erövrat Uppsala från kung Kristians bundsförvant ärkebiskop Trolle hemförlovas huvuddelen av den svenska armén. När ärkebiskopen får reda på detta, försöker han utnyttja den svenske frihetshjältens svaghet men historiens nyck leder istället till att den danska invasionsmakten tvingas lämna landet och Gustav Vasa blir vald till kung. Den svenska revolutionen är ett i Sverige hittills okänt hjältedrama om Gustav Vasas frihetskrig, där den svenske kungen målas upp som föredöme för 1700-talets England. Författaren Catharine Trotter (1674-1749), i vår tid huvudsakligen omskriven som filosof och feminist, var på sin tid även en framstående dramatiker. För översättningen av dramat står Gunnar Sorelius, som även författat en initierad inledning.

I teaterns värld är 40 år en aktningsvärd ålder. Teatrar uppstår och försvinner, teatrar som överlever är inte så vanliga. Marionetteatern är ovanlig på många sätt. I den här boken skildras Marionetteaterns historia och dess roll i teaterlandskapet, i Sverige och i världen. Dockteaterns språk är internationellt liksom dess inspirationskällor. Marionetteatern har lämnat sina tydliga avtryck på annan dockteater i vårt land. Tvåspråkig utgåva, svenska och engelska.

Harold Pinter: Tolv gånger Pinter<br/><br/> Kontroversiell och älskad Harold Pinter, en av 1900-talets största dramatiker, lämnar ingen oberörd. I mästerverk som Födelsedagsfesten, Älskaren, Svek och Ingenmansland har han skildrat spelet mellan man och kvinna och det anonyma hotet i människors vardag. Här finns även en skarp kritik av makten i olika former. Genom sitt fint utmejslade språk håller han både teaterpubliken och läsarna i stark spänning. Det har sagts att hans mästerskap består i att reducera, det vill säga ta bort all onödig bråte av psykologi, bakgrundsteckning och liknande. I det avseendet kan hans inflytande på det moderna dramat inte underskattas. Kvar finns i Pinters eget fall en paradoxal skönhet, en formens märkliga elegans. Det gör hans pjäser lika läsbara som spelbara.<br/><br/> Harold Pinter tilldelades 2005 års Nobelpris i litteratur för att han i sina dramer »frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum« (Svenska Akademien).<br/><br/> Tolv gånger Pinter är den första av tre volymer av Harold Pinters samlade dramatiska verk. Den andra volymen utkommer redan den 28 november 2005, den tredje i mars 2006. Förord av teaterkritikern Leif Zern.

<b>Nattsvart komedi och modern klassiker</b><br/><br/>I Edward Albees klassiska nattsvarta komedi <i>Vem är rädd för Virginia Woolf?</i> möter vi George och Martha (namngivna efter presidentmakarna Washington) och några halvfrämlingar de plockat upp på en fest. De står inför en brinnande natt av oförglömliga smädelser - och livsfarliga lekar. Vid nattens ände väntar den knappt uthärdliga klimax som chockerat generationer av läsare och åskådare sedan dramats urpremiär i New York 1962.<br/>Titeln är enligt författaren själv en formel för att utmana vem som helst att se »livet minus alla falska illusioner«. Edward Albees <i>Vem är rädd för Virginia Woolf?</i> hör till den moderna amerikanska litteraturens största klassiker.<br/>Här i bokform på svenska för första gången på hela 53 år i Sven Barthels klassiska översättning. <br/><br/>EDWARD ALBEE [f. 1928] är en amerikansk författare och dramatiker. Hans tidiga dramer räknas som den amerikanska litteraturens viktigaste bidrag till den absurda teatern i Jean Genets, Samuel Becketts och Eugène Ionescos efterföljd. Mest berömt är <i>Vem är rädd för Virginia Woolf?</i> [<i>Who' s Afraid of Virginia Woolf?</i>, 1962], som spelades 664 kvällar efter premiären, och som filmatiserades 1966 i regi av Mike Nichols. Dramat har återuppförts på Broadway ett flertal gånger, senast 2012.<br/><br/>»Den finns en stark känsla av fara i Edward Albees verk, och man vet aldrig riktigt vad som ska hända härnäst. Jag tror att en av de viktigaste ingredienserna i hans verk är ofoget.« | <i>Harold Pinter</i><br/><br/>»Det verbala sparrandet och våldet i Edward Albees tidiga mästerverk är häpnadsväckande, rentav skrämmande, och ändå så bittert, fruktansvärt roligt.« | <i>The Times</i>

Aleksandr Pusjkin (1799-1837) är en nationalskald inom den ryska litteraturen. "Fyra små tragedier" innehåller fyra av Pusjkins mest kända dramatiska arbeten: Den girige riddaren Mozart och Salieri Stengästen Ett gästabud i pestens tid Dramerna presenteras här med illustrationer av den legendariske ryske grafikern Vladimir Favorskij (1886-1964). Översättaren Lars Erik Blomqvist skriver i förordet till boken: "I sina 'Små tragedier' framträder Aleksandr Pusjkin som en skarpsinnig psykolog. De lidelser, som han här tecknar, är så starka att de leder till brott, ja, till galenskap. Och en del forskare har till och med dragit linjer från 'Den girige riddaren' till Dostojevskijs 'Ynglingen', men också till 'Bröderna Karamazov'. /---/ Som dramatiker i Ryssland blir han en förnyare. /---/ Fast det enda av hans dramer som sattes upp under hans livstid var 'Mozart och Salieri'. Meningen var att 'Den girige riddaren' skulle uruppföras på Alexandra-teaterns scen i Petersburg den 1 februari 1837. /---/ Men med anledning av Pusjkins oväntade död i duellen tre dagar tidigare fann myndigheterna dock säkrast att ställa in föreställningen. Man fruktade att hyllningarna till författaren skulle bli alltför högljudda."

En stor rysk regissör spelar in en film någonstans i Sverige. Medan han envetet söker den perfekta bilden, står produktionen stilla och skådespelarna blir allt mer uppgivna. I denna både filosofiska och roliga pjäspärla - som har sin startpunkt i inspelningen av Andrej Tarkovskijs sista film "Offret" - fångar Josephson filmskapandets eviga väntan och frågor om livet, konsten och språket.