Svenska

»I det museum som litteraturhistorien utgör har Virginia Woolf verkligen fått sig inrättat <i>ett eget rum</i> Joyce får nöja sig med att dela rum med T. S. Eliot.« | BERNUR<br/><br/><i>»En kvinna måste ha pengar och eget rum, om hon skall kunna skriva romaner.«</i><br/><br/>Det revolutionerande med den var tilltalet: <i>Ett eget rum</i> [1929] är skriven av en kvinna för kvinnor. Manliga läsare tvingas läsa med kvinnors ögon, i en invertering av den traditionella manliga blicken.<br/>Virginia Woolf blandade historia med berättelse och memoar, i ett satiriskt »Oxbridge«, till en bok som kom att bli en av de mest banbrytande någonsin om kvinnans roll.<br/>Denna utgåva av <i>Ett eget rum</i> innehåller även essäerna »Att inte kunna grekiska« och »Hur skall man läsa en bok?«. I översättning av Jane Lundblad.<br/><br/>VIRGINIA WOOLF [1882 -1941] föddes i London. Med romaner som <i>Jakobs rum</i> [1922], <i>Mrs Dalloway</i> [1925], <i>Mot fyren</i> [1927] och <i>Orlando</i> [1928] blev hon en av modernismens förgrundsgestalter och räknas i dag till 1900-talets viktigaste engelskspråkiga författare. Som tänkare, med essäer som <i>Ett eget rum</i> [1929], har Woolf påverkat kvinnorörelsen i många länder.

<b><i>Vad betyder det att tala allvar?<br/>Och varför är det så svårt?</i></b> <br/><br/>I Allvarligt talat samlar Niklas Rådström sina svar på frågor som ställts till P1-programmet med samma namn. Det handlar om varför man ska ha en hobby, hur man står ut med leda och vart man tar vägen när man dör. <br/><br/><b>Niklas Rådström </b>har i ett långt författarskap rört sig mellan dikt, dramatik och prosakonst. Här närmar han sig människans villkor i en form som är både personlig och öppen, där det allvarliga får ta plats utan att bli tungt. Eller som han själv skriver: "Det är helt enkelt roligare att ta saker på allvar." <br/><br/>Boken är rikt illustrerad av <b>Catharina Günther Rådström</b>.

Vad är det Jenny Diski inte vet om djur? Det vet hon inte riktigt. En sak vet hon dock: vårt förhållande och vår attityd till djur är det värt att titta lite närmare på. I den här underhållande boken visar Jenny Diski med eftertryck varför. Med avstamp i sina egna gosedjur, djuren i sagovärlden, djur hon levt med och djur hon varit rädd för, tar hon med läsaren på en odyssé. Roligt, känsligt och intelligent. Underhållande läsning om vad det innebär att vara djur och människa. Jenny Diski är en välkänd litterär journalist och har med sina böcker om inre och yttre resor fått en trogen läsekrets.

Simone Weil (1909-1943) var en fransk filosof vars betydelse med tiden ständigt ökar. Då inte bara hennes filosofisk-­litterära verk, utan också myten om henne som en kämpande intellektuell. Hon insåg tidigt nazismens faror och arbetade aktivt mot den, både filosofiskt och handgripligt i motståndsrörelsen.  <br/><br/><i>En civilisations plågor</i> samlar sex texter av Weil som på olika sätt berör civilisationens kris under 1930- och 1940-talet, inte sällan analyserat genom den antika litteraturen och kulturen. Linn Aplemo har översatt och Christine Zyka har  skrivit efterordet.

Öppningar är ett urval artiklar och kritik som renodlar det korta formatet. Boken är ett associativt flöde av texter om konst, filosofi, idéhistoria och politik. I de små händelserna och biografiska notiserna speglas ett större idésammanhang. Den korta formen förenar konkretion, omedelbarhet och komplexitet; den vill glänta på dörrar till oväntade tankar och sammanhang. Peter Cornell är författare och kritiker på Expressen, tidigare professor i konstens teori och idéhistoria på Konstfack och på Kungl. Konsthögskolan.

<i>Våld </i>är en kort men knivskarp textsamling med rötter i en serie undersökande slöjdartiklar i Västerbottens-Kuriren. Från en flyktingförläggning i Jörn där de nyanlända instrueras att fläta näver, till storspovar och spigg och socialbidrag i Kåge. <br/><br/>Slöjd- och textilhistoria kittas samman med frätande scener ur ett liv, det moderna planlösa irrandet efter sammanhang och tillhörighet. <br/><br/><i>Våld</i> är delvis prosa, delvis essä, ibland följsam, ibland som hammarslag. Men mest kanske ett angrepp på slöjdens lojhet, små sagor om våldet i varje material och maskin, ett klagorop över samtidens förljugenhet och ett knäfall framför en bleknad kuliss av ett förlorat Iran.<br/><br/><i>"</i>Våld<i> är ingen berättelse från A till Ö. Det är spridda betraktelser och tankar som sammantaget skapar en helhet. Det är charmigt, allvarligt och humoristiskt. En stor liten bok." </i>BTJ, Ylva Floreman<br/><br/><i>"Anahita Ghazinezam har skrivit en djupt originell bok. Hantverksskickligt har hon skapat en väv av disparata trådar och den hänger på något underligt vis ihop alldeles utmärkt. Det blir rent av makalöst bra!"</i> Göteborgs-Posten, Eva-Lotta Hultén

<br/><br/>Författaren Jamaica Kincaid reser till Nepal för att samla fröer till sin trädgård. I tre veckor vandrar hon upp och ner bland Himalayas sluttningar och blir betagen av det storslagna landskapet, de otillgängliga byarna och de tio meter höga rhododendronbuskarna. Men i bergen lurar också mindre trevliga inslag, såsom blodiglar och den maoistiska gerillan som satt skräck i lokalbefolkningen. Och längs vägen får hon syn på sig själv -- flickan som växte upp på en karibisk ö där man odlade för att äta, som nu är så privilegierad att hon befinner sig på expedition på andra sidan världen för att hitta de mest fantastiska prydnadsväxter till sin villaträdgård. <br/><br/><i>Bland blommor</i> är en blandning av reseskildring, essä och memoar som ursprungligen beställdes av tidskriften National Geographics förlag. Idag, tjugo år senare, är den en viktig del av Jamaica Kincaids mångsidiga författarskap. Den här utgåvan innehåller ett nyskrivet förord av författaren. <br/><br/><b>Jamaica Kincaid</b> föddes 1949 som Elaine Potter Richardson på den karibiska ön Antigua. Hon är författare till romaner som <i>Lucy</i>, <i>Annie John</i> och <i>Min mors självbiografi</i>, men har också tidigare skrivit om odling och växter i <i>(Boken om) Min trädgård:</i> (Tranan 2020). Kincaid är en författare med ett helt eget uttryck och med en förmåga att på samma gång grotta ner sig i detaljer och levandegöra det stora sammanhanget, ibland i en och samma mening. <br/><br/><b>Niclas Nilsson</b> är en av Sveriges mest ansedda översättare från engelska. Han har tidigare översatt flera av Kincaids romaner, men även författare som George Saunders, Marilynne Robinson och Anne Sexton.