Svenska

vad händer när du träder fram i offentligheten och utger dig för att berätta sanningen om dig själv och ditt liv? Aldrig tidigare har vi så snabbt med hjälp av olika medier kunnat nå ut och skapa föreställningar om oss själva och reagera på vad andra skriver. Blondinbella säljer sitt boostade ego och Kissie provocerar, Per Olov Enquist tycks skydda sin integritet medan Ann Heberlein strävar efter att det sjuka jaget ska bli friskt. I Bodil Malmstens (b)loggböcker möter vi ett flyktigt jag anpassat efter ny och gammal medieteknik. Dokusåpor, bloggar, bekännelser och självbiografier är delar av en marknads­inriktad realitykultur som sätter jaget i centrum. Jagets scen. Självframställning i olika medier visar hur en nyliberal individualiseringsideologi får sitt genomslag i offentligheten och hur det påverkar vår uppfattning om vad en västerländsk individ är och bör vara.

"Wolfgang Ernst ger raka svar på frågan om vad digitaliseringen gör med arkiven." (Copyriot)<br/><br/>"(E)n uppslagsrik essä om arkiv idag och igår, arkivet som metafor för allt mänskligt vetande och vilken roll arkivet (det faktiska och metaforiska) kommer att spela i framtiden." (Norrköpings Tidning)<br/><br/>Alltsedan den moderna historiografin föddes har arkivet utgjort samhällets minne. Alltsedan Michel Foucault utmanade samma historiografi har arkivet omvänt betecknat det som inte låter sig nedtecknas. I <i>Sorlet från arkiven</i> konfronterar den tyske mediearkeologen Wolfgang Ernst dessa olika sätt att tänka arkivet med datalagringens rent tekniska villkor. Först när arkivteorin tar hänsyn till vad just lertavlor eller papper, celluloid eller elektroniska kretsar kan lagra kommer den att kunna förklara varför något alls låter sig minnas. Att detta i dag blivit uppenbart hänger samman med de digitala databasernas explosionsartade framväxt. Från att ha varit den trösterika platsen där historien hålls i minne har arkivet blivit den löftesrika källan till flödet av information och underhållning. Sorlet från arkiven är ett försök att i essäns form undersöka vilka konsekvenser denna förändring av arkivets materialitet får både för vad som låter sig arkiveras och för vår förståelse av detsamma. Samtidigt är essän ett inlägg i en vidare kulturanalytisk diskussion. I Michel Foucaults och Jacques Derridas efterföljd har arkivet förvandlats till en kulturteknisk universalmetafor för alla möjliga former av minne, vetande och hågkomst. I likhet med många hävdar Ernst att vi måste återvända till arkivet, men inte för att uppsöka den ursprungliga ort där historien återuppstår, utan för att analysera vetandets villkor. Till skillnad från andra som låtit sig inspireras av den franska, filosofiska läsningen av arkivet menar emellertid Ernst att det inte kan reduceras till en epistemologisk metafor. Tvärtom måste arkivets epistemologiska implikationer analyseras underifrån, utifrån dess lagringsmedier. Arkivet är inte bara den historiska horisont under vilket vetandet framträder, det är självt en historisk skapelse vars skiftande tekniker tillåtit olika former av vetande att uppstå.<br/><br/>Wolfgang Ernst är professor i medieteori vid Humboldtuniversitetet i Berlin och författare till flera böcker om historiografi, arkiv och arkivteori.

Under 1700-talet växte den moderna offentligheten fram. Den klassiska retoriken som tidigare satt ramarna för offentlig kommunikation befanns nu vara otillräcklig i stället prövades olika former av samtalets retorik. <br/><br/>Ann Öhrberg undersöker i boken två svenska arenor vilka var präglade av samtalets retorik: pressen under 1700-talets första hälft och ordenslivet under dess andra. Här var uppfattningar om offentlig kommunikation, medborgarskap, nation, konsumtion och kön satta under förhandling. Öhrbergs studie visar hur det offentliga skapades i motsättning till det privata, men också till det hemliga när olika exkluderande kommunikativa tekniker skiktade publiken. I dessa processer var föreställningar om kön centralt, och mot slutet av 1700-talet kom kvinnor för många decennier att definieras ut ur det offentliga. <br/><br/>På omslaget till denna bok avbildas en vy över Stockholm sedd från Lejonbacken som den såg ut mot slutet av 1700-talet. Det vi ser är en kontrast mellan ståtliga stenhus och en ganska lantlig inramning, där en enkel träbro förbinder Norrmalm med Gamla stan. Staden som plats och staden som idé var centrala begrepp för den sakta framväxande offentligheten. <br/><br/>Ann Öhrberg är docent och lektor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet

I <i>Skampåle</i> funderar framstående journalister och medieforskare kring drevens betydelse och framtid, både som samhällsgranskning och kollektiva riter. Finns det ett samband mellan drevjournalistikens blomstring och de traditionella mediernas kris? Hur påverkas vår personliga integritet av drev på sociala medier och vad händer på orter där det inte längre finns några granskande journalister kvar?<br/><br/><b>Paul Frigyes</b> är journalist och författare. Sedan 2001 har han skrivit och producerat radio på teman om mediefrågor, press- och yttrandefrihet.<br/><br/><b>Medverkande:</b><br/>Jack Werner, journalist och grundare av Viralgranskaren<br/>Per Svensson, kulturjournalist och författare<br/>Susanne Wigorts Yngvesson, docent i etik<br/>Oisin Cantwell, journalist<br/>Lars Nord, medieprofessor<br/>Kerstin Weman, journalist<br/>Tobias Bromander, lektor i statsvetenskap<br/>Ann Engqvist, journalist och lokalpolitiker i Svedala<br/>Fredrik Nejman, journalist och författare

Den här boken samlar 101 händelser som visar hur Mediesverige har förändrats sedan millennieskiftet. Här finns affären som sänkte Stampen, lokaltidningarna som kämpar för överlevnad, Bonniers alla snedsteg, klickfiskarna och publiceringarna som skakade Sverige: från valstugerasisterna till teppanyakihällen. Tillsammans utgör de viktiga pusselbitar för att förstå det nya landskap som ännu inte helt tagit form, men som redan påverkar vanliga mediekonsumenters vardag och förståelse av världen.<br/><br/>Med 101 underhållande och välresearchade exempel träder en ny bild av medielandskapet fram. Förut krävdes tunga tekniska investeringar för att äga och driva medieföretag med internets genombrott sänktes trösklarna. Nu sköljer en våg av förändring över medievärlden, där makten förskjuts från de som kontrollerar infrastrukturen till lyssnare, läsare och konsumenter. <br/><br/><b>Olle Lidbom</b> är medieanalytiker som under lång tid bevakat dagspress. tidskrifter, radio, tv, sociala medier, bokbranschen och hur de påverkas av digitalise- ringen. Sedan 2004 driver han mediebloggen Vassa Eggen som bevakar mediebranschens förändringar och han är en väl ansedd skribent i mediefrågor. Olle Lidbom driver även Mediepodden och är kommunikationschef på Norstedts Förlagsgrupp.

Svenska kvinnotidskrifter har en lång tradition. Det började med <i>Tidskrift för hemmet</i> 1859 och har sedan fortsatt med många viktiga tidskrifter som <i>Hertha</i>,<i>Morgonbris</i>, <i>Tidevarvet</i>, <i>Vi mänskor</i>, <i>Kvinnobulletinen</i>, <i>Bang</i> och de akademiska tidskrifterna som <i>Tidskrift för genusvetenskap</i>, den populärvetenskapliga <i>Genus</i> och fanzines av olika slag.<br/><br/>Det är en brokig skara tidskrifter: långvariga och kortvariga, borgerliga och socialistiska, politiska, kulturella och vetenskapliga, små och stora. Mycket skiljer dem åt, men en sak förenar: kvinnotidskriften har varit och är en viktig plats för kvinnofrågor i samhället, politiken och kulturen. Kvinnotidskrifterna har varit betydelsefulla som opinionsbildare, som kultur- och litteraturförmedlare, som mötesplats för kritisk tänkande, som informationsspridare, som identitetsskapare och som humoristisk arena.<br/><br/>I antologin <i>Nya röster</i> finns fjorton spännande bidrag av följande skribenter: Irene Andersson, Åsa Arping, Anna Bohlin, Eva Borgström, Monika Edgren, Maria Edström, Jenny Gunnarsson Payne, Kristina Hultman, Ingrid Holmquist, Katarina Leppänen, Anna Lena Lindberg, Ami Lönnroth, Birgitta Ney, Anna Nordenstam, Lina Samuelsson, Cristine Sarrimo, Lisbeth Stenberg, Margareta Stål, Birgitta Wistrand, Eva Åsén Ekstrand.

Med rabattkoden på 25 procent kan du lägga dig under kniven med gott samvete. Det där lånet med svinhög ränta för den trendiga väskan är kanske inte så tokigt ändå. Och vad spelar det för roll om Lisa, 13, ser sin största idol bota corona med fiskolja? De finns överallt i dina sociala medier, oavsett om de heter Alexandra Nilsson, Isabella Löwengrip eller Joakim Lundell. Influencers är vår tids nya älsklingar, men också tidernas minst granskade makthavare. Med sin miljonpublik formar de en helt ny generation genom sina Instagram-flöden. Badfluence? är en bok som går bortom det ytliga och undersöker hur samhället påverkas av den miljardindustri som växt fram de senaste 15 åren. Med hjälp av forskare, experter och influencers själva avtecknar de prisbelönta journalisterna Julia Lundin och Yasmine Winberg en värld av halvsanningar, bluffsiffror och smygreklam.