<p>Bob Hansson har länge svarat på frågor i Allvarligt talat i P1 i Sveriges radio och hans program är omåttligt populära. Kanske beror det på hans öppna svar som får lyssnaren att blicka inåt och se hur vi ofta bär svaren inom oss.  </p><p>I boken <i>Allvarligt talat. Livet, hur fan gör man? </i>har Bob Hansson gjort ett urval från sina radioprogram. Det är svar på frågor som läsarna har ställt men förstås också frågor som Bob ibland ställt sig själv.  </p><p>Resultatet är en bok som likt en god vän, hjälper till att vrida och vända på frågorna vi alla har inom oss. Som varför lycka och ängslan så ofta hänger ihop? Eller varför man måste vara där allt händer? Eller vad som är motsatsen till evigheten? </p><p><i>Allvarligt talat</i> är en varm bok som hjälper oss att tackla oss själva och omvärlden. För är det något vi alla håller på och undersöker hela tiden så är det just detta: Livet, hur fan gör man egentligen? </p><p><i>"Bob Hansson är trovärdig och värd att lyssna på även när han säger sådant vi kanske redan visste eller just därför, förmodligen för att han alltid verkar genuint nyfiken och talar till frågeställarna (och läsarna av den här boken) som medmänniskor." </i> BTJ, David Björklund </p><p><i>"Du vet när en är en ynk som fryser som satan, tycker livet är lite piss och en lägger sig under ett täcke och tre filtar och bara kapitulerar och tar hand om sig själv? Kanske någon snäll typ till och med kommer med te? DEN känslan ger dessa texter. Kapitulation för att livet är lika med rasrisk. Livet är fan inte enkelt men det här är en tröstebok att plocka fram för att stötta både sig själv och andra. Och trots att det bara är ord känns det lite enklare med just dessa ord. Jag brukar inte vilja riva ut sidor ur böcker men den här boken ber nästan om det. Jag vill sätta upp texter på kylskåpet så jag kommer ihåg att jag redan passar in. Du ingår redan. Som Bob skriver. Betyg: 5/5"</i>  Bokmums, bokblogg</p>

Under 2500 år har detta ansetts som den bästa boken om ledarskap. Från början var den avsedd som lärobok i krigsfilosofi men idag anses den som en oöverträffad text om ledarskap och problemlösning. Vad du än sysselsätter dig med kan denna gamla bok leda till nya insikter och ­kunskaper om hur du ska bemästra de ­svårigheter du ställs inför.<br/>Texterna är nyöversatta direkt från kinesiska av: Bengt Pettersson, Ooi Kee Beng och Henrik Friman

<p><b>En av världslitteraturens stora klassiker om maktens villkor</b></p><p>När Niccolò Machiavelli i början av 1500-talet skrev sitt mest berömda verk förnyade han radikalt en ärevördig medeltida genre: »furstespegeln«. I stället för att som brukligt glorifiera regentens roll, i moralens och dygdernas tecken, skrev Machiavelli utan krusiduller vad furstar i allmänhet gör för att överleva och bli framgångsrika. <br/><i>Fursten</i> väckte förargelse och anstöt redan när den utgavs för första gången. Genom århundradena har den fortsatt att vara omstridd, fortsatt att fascinera, med sina skamlöst öppna reflektioner över maktens villkor. Och kanske har boken aldrig varit så aktuell som i vår tid.<br/>En av världslitteraturens stora klassiker, i svensk översättning av Karin Hybinette. </p><p>NICCOLÒ MACHIAVELLI [1469-1527] var en florentinsk författare, filosof, historiker, diplomat och politiker. Machiavelli var 25 år gammal när släkten Medici föll från den florentinska makten 1494 - han gjorde snabb karriär i den nya republiken. När Medici återtog makten 1512 kastades Machiavelli i fängelse, torterades och undkom med en hårsmån att bli avrättad. Kort efter att han frigavs 1513 skrev Machiavelli <i>Fursten</i>, en historisk studie i furstars ledarskap med vägledande kommentarer och analyser. Några år senare togs han i Medicis tjänst. <i>Fursten</i> [<i>Il Principe</i>] publicerades 1532.   </p><p><i>»Thucydides, och Machiavellis Fursten, står mig närmast i fråga om den ovillkorliga viljan att inte låta sig luras, och att se förnuftet som någonting verkligt, inte som någonting förnuftigt , ännu mindre moraliskt « Friedrich Nietzsche</i> </p>

<B>NYÖVERSÄTTNING!!</B><br/><br/><b>Marcus Aurelius</b> (121-180) var romersk kejsare. Men han var också filosof och förde - på grekiska, eftersom det var filosofins språk - en sorts filosofisk dagbok där han med hjälp av stoisk filosofi försökte bli klar över olika livsproblem. Själv­betraktelser liknar med sin blandning av panorerande resonemang och drastiska konklusioner ingenting annat i den antika filosofiska litteraturen.<br/><br/>Verket blev senast översatt till svenska 1911. Mikael Johansson, lektor i grekiska vid Göteborgs universitet, tar i sin nyöversättning hänsyn till modern forskning om Marcus Aurelius och ligger betydligt närmare originaltexten än vad översättningen från 1911 gör. Han bidrar dessutom med en orienterande inledning och förklarande noter.<br/><br/>Nu går det alltså att möta Marcus Aurelius i ögonhöjd på svenska.

Vad gör vi egentligen när vi tänker? Tänker vi främst med hjälp av de ord och begrepp som traderats till oss, eller är vår inre föreställningsvärld också en form av tänkande? Tänker vi i bilder? Eller tänker bilderna åt oss? Kanske är vårt tänkande i själva verket för undflyende och gåtfullt för att beskrivas utifrån det redan tänktas kategorier.<br/><br/>Filosofin har alltsedan antiken definierats som ett begreppsligt vetande och således skiljts från bildens värld. Om filosofin och det begreppsliga vetandet ofta betraktats som ett sätt att få grepp om det verkliga genom abstraktionens konst, har konstens bilder betraktats som verklighetsfrånvänd fiktion.<br/><br/>Både begrepp och bild kan således sägas närma sig verkligheten genom att ta avstånd ifrån densamma. Skillnaden är att medan filosofin med sina begrepp har ansetts söka sanningen, har konsten och fiktionen ansetts stå för lögn. Samtidigt rymmer såväl filosofin som konsten helt andra möjligheter att förstå hur begrepp och bild är förbundna med varandra och hur tänkandet - bildens och begreppets - förhåller sig till verkligheten. Cavalcante Schuback följer dessa spår och skissar samtidigt det ännu otänktas kartor.<br/><br/>I <i>Att tänka i skisser</i> möter filosofer som Schelling, Husserl, Foucault och Heidegger konstnärer som Rembrandt, van Gogh, Klee och Beuys. Vad händer när konstnärens blick möter filosofens? Cavalcante Schuback placerar sig mittemellan dessa blickar och i skärningspunkten uppstår ett sällsynt djärvt tänkande.<br/><br/>"Bland flera som på senare år försökt att tänka nytt kring vårt förhållande till bilden utmärker sig denna höst på svenska Marcia Sá Cavalcante Schuback [...] I boken <i>Att tänka i skisser</i> [...] erbjuder hon en rad intressanta reflexioner som inte endast präglas av hennes filosofiska expertkunnande om exempelvis fenomenologin. Hon förmedlar också genomgående ett intresse för de kvaliteter i (vårt möte med) bilder som innebär ett blivande i stället för något statiskt och i den meningen utgör en del av det mänskliga om man så vill." (Ulf Eriksson, Dixikon)

"Schubacks bok är en viktig bok. Och ovanlig. I åtta essäer med stor tidslig och tematisk räckvidd kring förhållandet hermeneutik och filosofi har hon av den hermeneutiska gärningen skapat ett existentiellt imperativ, och av en svensk bok en internationell angelägenhet" (Anna-Lena Renqvist, Ny Tid)<br/><br/>I <i>Lovtal till intet - essäer om filosofisk hermeneutik</i> öppnar Marcia Sá Cavalcante Schuback dörren för ett annorlunda sätt att förstå hermeneutiken. Hon söker sig tillbaka till tolkningslärans otänkta utgångspunkter och presenterar - utifrån läsningar av bland andra Aristoteles, Xenofanes, Schleiermacher, Gadamer och Nietzsche - en hermeneutik där främlingskap inför det egna och öppenhet inför det främmande skapar ett mellanrum där mening kan uppstå.<br/><br/>"Mötet med det förflutna - det redan tänkta, det redan sagda, det bekanta, traditionen, minnet - innefattar ett svårgripbart improvisatoriskt moment, där ett nytt tänkande, ett nytt ord uppstår. Detta är vad hermeneutik handlar om, en hermeneutik som tar föreställningsförmågans roll i förståelsen på allvar och betraktar inflytande, inspiration, improvisation som fundamentala moment i förståelsen. Därmed upptäcker vi att förståelse också är skapande. Det är i förståelsen som en strid med det att inte längre ha (det förflutna) och att ännu inte ha (framtiden) som det nya kan skapas på nytt och skapandet självt kan få en ny innebörd i intets blixtrande skeende. Det gäller att kunna lyssna till tänkandets skeende, skeendets tilltalande närvaro. Det är ett lovtal till intet." (Ur bokens inledning)<br/><br/>Marcia Sá Cavalcante Schuback, född 1957, är docent i filosofi vid Södertörns högskola. Hon har tidigare undervisat i filosofi vid Universidade Federal do Rio de Janeiro, skrivit flera böcker samt översatt bland annat Martin Heideggers <i>Sein und Zeit</i> till portugisiska.

In the words of Sun Tzu, "To win without fighting is best." This timeless Chinese classic captures the essence of military strategy used in ancient East Asia, with lessons on how to handle conflict confidently, efficiently, and successfully. The techniques and instructions discussed in The Art of War apply to competition and conflict on every level, from the interpersonal to the international. Its aim is invincibility, victory without battle, and unassailable strength through an understanding of the physics, politics, and psychology of conflict. Thomas Cleary's translation is a breakthrough achievement that has been a gold standard among translations for three decades, offering the complete text in eminently readable prose with short commentaries by other ancient Chinese strategists and philosophers interwoven throughout.