Svenska

Boken skildrar Ferdinand Bobergs rika bidrag till arkitektur, design av möbler och konstföremål, etsning och akvarell. Den fördjupar bilden av den ovanliga personen, uppvuxen i Norbergs gruvsamhälle, gift med konstnären Anna Boberg. <br/><br/>Ferdinand Boberg stod i spetsen för det moderna genombrottet inom arkitekturen vid förra sekelskiftet. Han bröt med kopierandet av historiska stilar. Husen skulle vara rationellt uppbyggda med den inre funktionen som utgångspunkt. Behoven styrde rumshöjder, ljuset bestämmer fönstrens former och placeringar. Ett trapphus fick gärna synas i fasaden. Det var en arkitektur för den moderna industrialismen med stora hallar för generatorer och ångmaskiner med höga skorstenar. Men också konsthallar, villor och varuhus. Till funktionen räknade Boberg också dekorativa inslag både invändigt och utvändigt. Ibland lekfulla, som en dekor av glödlampor eller mynt, brevduvor och posthorn. Eller så kunde han hämta motiv från naturen, som tallbarr, eklöv, rosor, möss, salamandrar. Utställningsbyggnaderna som skulle locka publiken för en sommar kunde få polkagrisrandiga minaretlikande torn. Hans fönsterlösa konsthallar hörde till sin tids modernaste byggnader. Och Boberg hjälpte till med att fylla husen med moderna möbler och det senaste inom konsthantverk i keramik, glas och silver. Han rörde sig mitt i jugend- och art nouveau epoken, även om Boberg inte riktigt ville räkna sig dit. När NK stod klart lämnade han arkitektyrket för att skildra svensk och internationell arkitektur i bild, nyfiken på allt, både nytt och gammalt.    <br/><br/>Till Bobergs kända byggnader hör brandstationen i Gävle, gas- och elektricitetsverken vid Värtan i Stockholm, Rosenbad, de forna Centralposthusen i Stockholm och Malmö, LO-borgen, prins Eugens Waldemarsudde, Thielska Galleriet, 1897 och 1909 års utställningar i Stockholm. Baltiska utställningen i Malmö 1914 symboliserade slutet på jugendepoken i och med utbrottet av första världskriget. <br/><br/><div><text class="_textbox_1ythq_15" direction="ltr" height="10.9006958007812" lengthadjust="spacingAndGlyphs" textlength="216.832611083984" x="304.456878662109" y="-651.460021972656" data-test="textbox" style="color:#1a1918;font-family:AtlasGrotesk, -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'Segoe UI', Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, 'Open Sans', 'Helvetica Neue', sans-serif;background-color:#f7f5f2;font-size:15.96px;"><br/></text></div>

Brukar du sätta blommor på bordet, lägga en alldeles särskilt utvald kudde i soffhörnet och låta barnteckningarna komma upp på väggen? Då gör du precis som Karin och Carl Larsson gjorde i Sundborn; du skapar livets kanske viktigaste plats - ditt hem. När konstnären Carl Larsson skrev "Ett hem" 1899, kom han att påverka hela det svenska folkets inredningsideal. I boken ger han en rejäl känga till dåtidens konstgjorda blommor, plysch och kretong samt "fånigt upphängda draperier" och tycker att läsarna istället borde inreda mer som han och hustrun Karin gör på gården Lilla Hyttnäs i Sundborn. "Ett hem" blev en fullständig succé och läsarna lydde Carl; familjen Larssons blandning av svensk hantverkstradition och den jugendstil som var på modet ute i Europa hittade snart sin plats i de svenska hemmen. Ett ideal som till stor del står sig än idag! Nu finns Carl Larssons klassiker i en ny vacker utgåva. Texten är lika rolig och drastisk som när Carl skrev den, men stavningen är anpassad efter nutida skrivregler för att vara lättare att läsa. Och Carls akvareller - de är förstås lika inspirerande som för 125 år sedan!

"Briljant bok om Leonardo", Litterära händelser<br/><br/> "Infallsrik tankebok", Dagens Nyheter<br/><br/> "En bok som levandegör den store konstnären", Jönköpingsposten<br/><br/> "Peter Glas skriver med ett personligt engagemang och med samma drivkraft som Leonardo", Smålands Dagblad<br/><br/> "Författaren är djupt förtrogen med ämnet och skriver chosefritt om det överbegåvade universalgeniet", Per Klingberg, SvD<br/><br/> "En av de mest lärorika och entusiasmerande läsupplevelser jag har varit med om detta år", Klas Palmqvist, Östra Småland<br/><br/> Peter Glas personligt skrivna biografi - den första på svenska - om Leonardo da Vinci.<br/><br/> Leonardo är världens mest berömde konstnär, främst omtalad för tavlan Mona Lisa på Louvren i Paris och väggmålningen Nattvarden i klostret Santa Maria delle Grazie i Milano. Leonardo är också betraktad som ett av vetenskapshistoriens stora genier vid sidan om namn som Albert Einstein och Isaac Newton.<br/><br/> Men hur var han? Hur var Leonardo som person? Han drevs av en extrem nyfikenhet. Han ville veta allt. Han dissekerade människokroppar och avbildade människans anatomi med en detaljrikedom som imponerar till och med i vår tid. Han ställde de stora frågorna om själens existens och livets uppkomst. Han efterlämnade 6 000 sidor anteckningar som bokstavligen talat handlar om allt mellan himmel och jord. Och han gjorde häpnadsväckande uppfinningar.<br/><br/> Som person var han en sällskapsmänniska som det var lätt att tycka om. Samtidigt var han slipad och smart. Han behärskade till fullo den svåra konsten att överleva vid sidan om de nyckfulla, despotiska renässansfurstar som var hans mecenater.<br/><br/> Och han var energisk som ingen annan: "Inget arbete är så stort att det kan trötta ut mig."<br/><br/> Peter Glas berättar om en fascinerande vetenskapsman och konstnär. Han har vandrat i Leonardos fotspår i Italien och framför allt ägnat tio år åt att närstudera hans efterlämnade skisser och anteckningar för att kunna sammanställa denna heltäckande, ändå lättlästa, biografi. Fram träder människan Leonardo da Vinci.<br/><br/> Solen ser ingen skugga - En bok om Leonardo da Vinci av Peter Glas. ISBN 978-91-7742-508-3. Högkvalitetspapper, sydda ark, klotband (=hårda pärmar med tygrygg). Rikt illustrerad i svartvitt och färg. 288 sidor + 24 sidor färgplanscher.

Unga och hippa Södermalm är i själva verket en av Stockholms äldsta stadsdelar med mängder av intressanta byggnader som vittnar om den långa historien. I detta praktverk av arkitekturhistoriker Ann Katrin Pihl Atmer och med bilder av Nino Monastra presenteras 394 hus på Södermalm. Här blandas idylliska Söderkåkar med ståtliga adelspalats. Här samsas vackra malmgårdar med välbevarade industribyggnader. Och här finns mer eller mindre ombyggda flerbostadshus från över fyra sekler. Boken är indelad i kapitlen Katarina, Sofia, Maria och Högalid, med kartor som visar var byggnaderna ligger. En guldgruva för den som vill lära känna en av Stockholms mest dynamiska stadsdelar på djupet och veta mer om husen och människorna som bott i dem.

Jordevandringens slutstation, begravningskapellet, har som enda funktion att rama in begravningen och avskedet. Byggnadstypen hänger samman med de kyrkogårdar som från 1800-talets början anlades utanför de växande städerna, men huvudsakligen hör begravningskapellet med eller utan krematorium 1900-talet till. Rum för avsked. Begravningskapellets arkitektur och konstnärliga utsmyckning i 1900-talets Sverige sätter in begravningskapellet i ett större kultur- och kyrkohistoriskt sammanhang. Studien fokuserar byggnaden och rummet, men följer också förändringar i begravningssederna och diskuterar frågor som modernitet, sekularisering och förändringen mot ett mångkulturellt samhälle. Kremeringen har gått från närmast obskyrt till allmänt och accepterat bruk; en förändring som också kan följas i begravningskapellets utformning genom århundradet, både praktiskt och symboliskt. Begravningskapellet avspeglar även formutvecklingen i stort. Sedan tidigare räknas ett antal begravningskapell och deras konstnärliga utsmyckningar till de stora verken i Sveriges konsthistoria, exempelvis Gunnar Asplunds och Sigurd Lewerentz kapell på Skogskyrkogården i Stockholm. De återfinns också i detta arbete, men huvuddelen av exemplen har valts för att vara representativa i mer allmän bemärkelse, vilket leder fram till en delvis annorlunda bild av det svenska 1900-talets offentliga konst och arkitektur. Emilie Karlsmo är verksam vid konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet. Rum för avsked är hennes doktorsavhandling.

Jan Håfström (född 1937) hör sedan debuten 1966 till Sveriges mest betydande konstnärer. För första gången granskas nu hela hans konstnärskap i denna konstvetenskapliga avhandling. Den tematiska, komparativa undersökningen fokuserar på tre centrala områden: material, referenser och konstnärsroll. Håfström målar inte bara i akryl, utan använder också tyg, trä och andra material för att skapa och framhäva förbindelser mellan konst och liv (speciellt barndomen). Sundberg presenterar Håfströms omtalade stilbyten och analyserar olika verkgrupper, såväl de knappt uppmärksammade ruinerna som målningarna kring Mr Walker, Fantomen i stadsförklädnad, från senare år. Här visas den kanoniseringsprocess som tycks äga rum i konstnärskapet och hur konstnären väljer sina referenser för att framhäva en traditionslinje det är europeisk kulturhistoria som står mot ett amerikanskt, minimalistiskt formspråk. Mot en bakgrund av modernistiska och postmodernistiska teorier diskuteras konstverken i enskilda närläsningar. Håfströms konstnärsroll framstår som en utveckling av den romantisk-modernistiska myten om konstnärens betydelse, en reaktion mot den postmodernistiska dödförklaringen av konstnären och en återetablering av det skapande subjektet.

Åke Axelsson är en av våra främsta möbelformgivare och inredningsarkitekter, fortfarande fullt aktiv sedan mer än 50 år. Han har inrett klassiska krogar som Gyllene Freden och Operabaren, bibliotek som Riksdagsbiblioteket, museer som Stadsmuseet i Stockholm, ett helt modernt rum i Kungliga slottet etc. Här skildras de viktigaste av hans många uppdrag, sättet att arbeta med miljöer och de många egna möblerna. Axelsson är en levande legend i full verksamhet och mitt i dagens svenska samhälle, en representant för det funktionella, enkla, vackra. Johan Örn är fil.dr. i konsthistoria med inriktning på arkitektur och inredningsarkitektur. Hans avhandling handlade om föregångare till Axelsson.