Svenska

Boken skildrar Ferdinand Bobergs rika bidrag till arkitektur, design av möbler och konstföremål, etsning och akvarell. Den fördjupar bilden av den ovanliga personen, uppvuxen i Norbergs gruvsamhälle, gift med konstnären Anna Boberg. <br/><br/>Ferdinand Boberg stod i spetsen för det moderna genombrottet inom arkitekturen vid förra sekelskiftet. Han bröt med kopierandet av historiska stilar. Husen skulle vara rationellt uppbyggda med den inre funktionen som utgångspunkt. Behoven styrde rumshöjder, ljuset bestämmer fönstrens former och placeringar. Ett trapphus fick gärna synas i fasaden. Det var en arkitektur för den moderna industrialismen med stora hallar för generatorer och ångmaskiner med höga skorstenar. Men också konsthallar, villor och varuhus. Till funktionen räknade Boberg också dekorativa inslag både invändigt och utvändigt. Ibland lekfulla, som en dekor av glödlampor eller mynt, brevduvor och posthorn. Eller så kunde han hämta motiv från naturen, som tallbarr, eklöv, rosor, möss, salamandrar. Utställningsbyggnaderna som skulle locka publiken för en sommar kunde få polkagrisrandiga minaretlikande torn. Hans fönsterlösa konsthallar hörde till sin tids modernaste byggnader. Och Boberg hjälpte till med att fylla husen med moderna möbler och det senaste inom konsthantverk i keramik, glas och silver. Han rörde sig mitt i jugend- och art nouveau epoken, även om Boberg inte riktigt ville räkna sig dit. När NK stod klart lämnade han arkitektyrket för att skildra svensk och internationell arkitektur i bild, nyfiken på allt, både nytt och gammalt.    <br/><br/>Till Bobergs kända byggnader hör brandstationen i Gävle, gas- och elektricitetsverken vid Värtan i Stockholm, Rosenbad, de forna Centralposthusen i Stockholm och Malmö, LO-borgen, prins Eugens Waldemarsudde, Thielska Galleriet, 1897 och 1909 års utställningar i Stockholm. Baltiska utställningen i Malmö 1914 symboliserade slutet på jugendepoken i och med utbrottet av första världskriget. <br/><br/><div><text class="_textbox_1ythq_15" direction="ltr" height="10.9006958007812" lengthadjust="spacingAndGlyphs" textlength="216.832611083984" x="304.456878662109" y="-651.460021972656" data-test="textbox" style="color:#1a1918;font-family:AtlasGrotesk, -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'Segoe UI', Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, 'Open Sans', 'Helvetica Neue', sans-serif;background-color:#f7f5f2;font-size:15.96px;"><br/></text></div>

Jordevandringens slutstation, begravningskapellet, har som enda funktion att rama in begravningen och avskedet. Byggnadstypen hänger samman med de kyrkogårdar som från 1800-talets början anlades utanför de växande städerna, men huvudsakligen hör begravningskapellet med eller utan krematorium 1900-talet till. Rum för avsked. Begravningskapellets arkitektur och konstnärliga utsmyckning i 1900-talets Sverige sätter in begravningskapellet i ett större kultur- och kyrkohistoriskt sammanhang. Studien fokuserar byggnaden och rummet, men följer också förändringar i begravningssederna och diskuterar frågor som modernitet, sekularisering och förändringen mot ett mångkulturellt samhälle. Kremeringen har gått från närmast obskyrt till allmänt och accepterat bruk; en förändring som också kan följas i begravningskapellets utformning genom århundradet, både praktiskt och symboliskt. Begravningskapellet avspeglar även formutvecklingen i stort. Sedan tidigare räknas ett antal begravningskapell och deras konstnärliga utsmyckningar till de stora verken i Sveriges konsthistoria, exempelvis Gunnar Asplunds och Sigurd Lewerentz kapell på Skogskyrkogården i Stockholm. De återfinns också i detta arbete, men huvuddelen av exemplen har valts för att vara representativa i mer allmän bemärkelse, vilket leder fram till en delvis annorlunda bild av det svenska 1900-talets offentliga konst och arkitektur. Emilie Karlsmo är verksam vid konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet. Rum för avsked är hennes doktorsavhandling.

Jan Håfström (född 1937) hör sedan debuten 1966 till Sveriges mest betydande konstnärer. För första gången granskas nu hela hans konstnärskap i denna konstvetenskapliga avhandling. Den tematiska, komparativa undersökningen fokuserar på tre centrala områden: material, referenser och konstnärsroll. Håfström målar inte bara i akryl, utan använder också tyg, trä och andra material för att skapa och framhäva förbindelser mellan konst och liv (speciellt barndomen). Sundberg presenterar Håfströms omtalade stilbyten och analyserar olika verkgrupper, såväl de knappt uppmärksammade ruinerna som målningarna kring Mr Walker, Fantomen i stadsförklädnad, från senare år. Här visas den kanoniseringsprocess som tycks äga rum i konstnärskapet och hur konstnären väljer sina referenser för att framhäva en traditionslinje det är europeisk kulturhistoria som står mot ett amerikanskt, minimalistiskt formspråk. Mot en bakgrund av modernistiska och postmodernistiska teorier diskuteras konstverken i enskilda närläsningar. Håfströms konstnärsroll framstår som en utveckling av den romantisk-modernistiska myten om konstnärens betydelse, en reaktion mot den postmodernistiska dödförklaringen av konstnären och en återetablering av det skapande subjektet.

Åke Axelsson är en av våra främsta möbelformgivare och inredningsarkitekter, fortfarande fullt aktiv sedan mer än 50 år. Han har inrett klassiska krogar som Gyllene Freden och Operabaren, bibliotek som Riksdagsbiblioteket, museer som Stadsmuseet i Stockholm, ett helt modernt rum i Kungliga slottet etc. Här skildras de viktigaste av hans många uppdrag, sättet att arbeta med miljöer och de många egna möblerna. Axelsson är en levande legend i full verksamhet och mitt i dagens svenska samhälle, en representant för det funktionella, enkla, vackra. Johan Örn är fil.dr. i konsthistoria med inriktning på arkitektur och inredningsarkitektur. Hans avhandling handlade om föregångare till Axelsson.

Jordens begränsade resurser och klimathotet är en konkret realitet som vi måste ta på allvar. En förändring behöver komma nu och den behövs inom alla områden i samhället - inte minst inom husbyggande. Dick Sandberg som har en lång och gedigen erfarenhet inom arkitektyrket visar på svårigheterna och utmaningarna, men också de fantastiska möjligheterna i denna nödvändiga omställning. Alla de som bevittnat någon av författarens populära föreläsningar vet hur han ur sitt inspirerande, tankeväckande och djupt personliga perspektiv hela tiden söker lösningar som bidrar till en mer balanserad, humanistisk och långsiktigt hållbar utveckling av vår framtida bebyggelse. Bokens titel vill återspegla just detta. Ordet "Humanitas" är ett romerskt begrepp från humanismens vagga som betonar vikten av att vi tar vårt ansvar som enskilda människor i samhället och att vi respekterar våra medmänniskor i vårt eget handlande. Innehållet riktar sig inte bara till unga arkitekter och arkitektstuderande utan till alla yrkesgrupper inom bygg och förvaltning. Dick Sandberg lyckas förmedla sina djupa kunskaper i en lättsam ton, illustrationerna är många och som läsare bjuds man på såväl bekräftelser som överraskningar och aha-upplevelser. Boken vänder sig också till den växande och alltmer insatta allmänhet som med kritiskt öga granskar vad tidigare generationer åstadkommit med vår värld. Den bör läsas av alla dem som längtar efter att arbeta med meningsfulla projekt för ett hållbart samhälle - ekologiskt, socialt, ekonomiskt och kulturellt. Dick Sandberg har ägnat mesta delen av sitt yrkesutövande inom restaureringskonsten i Sverige. Han har också arbetat många år med återuppbyggnad av det raserade kulturarvet på Balkan. Idag är Dick Sandberg verksam som slottsarkitekt för Skokloster och Lövstabruk-

En bladman är en hybrid mellan människa och natur, en mångbottnad fantasifigur med rötter i medeltiden. Bladmannen, eller "the Green Man", finns i många europeiska medeltida kyrkor och katedraler, men motivet dyker också upp under andra epoker, i gestaltningar starkt präglade av sin samtid: på husfasader och som möbeldekor, på pubskyltar och i modern konst. Rikt illustrerad studie.

<i>Åke Axelsson </i><br/><br/>Åke Axelsson är sedan 1960-talet en av landets mest anlitade inredningsarkitekter. Samtidigt är han möbelsnickare och formgivare, välkänd för sina stolar både i offentlig miljö och privathem. Han hyllas som stolarnas mästare. Själv kallar han sig funktionalist, inte i stil, men i sin strävan mot funktion för ett bättre liv. <br/><br/><i>Den hållbara formen</i> berättar om ett urval av Axelssons mer än 200 stolsmodeller, om tankarna och historien bakom dem, om rum, tid och material. Den viktigaste uppgiften idag är att arbeta hållbart och miljöklokt, både i det egna snickeriet utanför Vaxholm och i det familjeägda möbelföretaget Gärsnäs. <br/><br/>Åke Axelsson, född 1932, är utbildad på bland annat Konstfack i Stockholm. Från 1967 har han eget arkitektkontor och snickarverkstad i Vaxholm och senare Engarn. Startar och driver Galleri Stolen 1988-2003. Delägare i Gärsnäs AB sedan 2003. Ledamot av Kungliga Akademien för de fria konsterna 1989. Prins Eugen-medaljen 1994. Bruno Mathsson-priset 1995. Professor på Kungliga Svenska Konstakademien 1995. Bildkonstnärsfondens stora stipendium 2016. <br/><br/>Petter Eklund är frilansskribent inom konsthantverk, design, arkitektur och inredning med särskild inriktning på konstindustri. Han medverkar i olika magasin och har en rad böcker bakom sig.