Svenska

Den finske läkaren och runforskaren Elias Lönnrot samlade på 1830-talet myter, folkdikter och s.k. runosånger som han sammanställde i det finska nationaleposet Kalevala. Denna hjältediktning är uppdelad i 50 sånger som återger fantastiska äventyr, trolldom och berättelser från den finländska mytologin. Med sina allitterationer och upprepningar ger det Kalevala dess speciella rytm som är så typisk för fornnordisk diktning. Detta episka storverk som har fångat den finländska folksjälen tog det fjorton år att färdigställa och intar en hedersplats inom den finska litteraturen.

Elfriede Jelinek debuterade som poet med en samling halsbrytande dikter som angriper den tyska folksagan och iscensätter ett sexuellt maktspel, blandar deodorantreklam med Rimbaud och låter oss smaka solens sura blod. Det är en diktning som innehåller mycket av Jelineks karakteristiska brutalitet, men som också är mer obekymrad och lätt än de texter som långt senare gjort henne berömd.<br/><br/><b>Elfriede Jelinek</b> föddes 1946 i Mürzzuschlag, Österrike. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 2004, ett kontroversiellt beslut på grund av författarens tydliga politiska ställningstaganden. I <i>Under morgonens bila</i> tolkar poeten och översättaren Sofia Stenström Jelineks tidiga dikter, från åren mellan 1966 och 1968.<br/><br/><b>Pressröster</b><br/><br/>»[I] ungdomsdikterna mixar Jelinek det utsökta eller åtminstone smaskiga till något äckligt, men hon gör det med lätt hand och man kan inte låta bli att smaka.«<br/><i>Lisa Ahlqvist, Göteborgs-Posten</i><br/><br/>»Sofia Stenström lyckas i sina översättningar skickligt överföra Jelineks våghalsiga men musikaliska stil till en svenska som ljuder rätt i munnen.«<br/><i>Anna Hallberg, Svenska Dagbladet</i><br/><br/>»Språket tuggar och skriker, glödgas och fräser.«<br/><i>Marie Pettersson, Helsingborgs Dagblad</i>

"Helig, helig är bilden" är ingen stridsskrift mot Svenska kyrkan, även om den också diskuterar till exempel Kerstin Ekmans angrepp för några år sedan för dess oförmåga eller snarare ovilja att aktivt återta kyrkorummet i stället för att förvandla det till ett rum som påminner om ICA MAXI. Helig, helig är bilden är i stället i huvudsak en essäsamling som reflekterar kring heligheten och dess olika nedslag i såväl konsthistorien som i både internationell och svensk samtidskonst. Boken har två infallsvinklar koncentrerade till den amerikanske videokonstnären Bruce Naumans smärtsamt drabbande konst respektive den traditionella ryska ikonen - den ena underminerar det cartesianska självet, den andra bygger på en världsbild som aldrig har infekterats av den rationalitet som ligger till grund för detta jag. Däremellan placerar sig den likaså amerikanske videokonstnären Bill Viola, som utifrån zenbuddhismen hittade tillbaka till just de religiösa källor ur vilka den cartesianska världsbilden växte fram samtidigt som den vände sig mot dess egna utgångspunkter i den medeltida religiösa erfarenheten. En essä om den svenskfinska fotografen Tuija Lindström inleder bokens resonemang kring språk och hemlängtan, vatten och död, av vilka de två senare också är något av centrala fixpunkter hos såväl den svenska konstnärsgruppen Raketa när det gäller gruppens video om en judisk dödsmarsch till havet utanför nuvarande Kaliningrad vintern 1945 som den svenske konstnären Magnus Peterssons förödande vackra fotografier av vraken efter tyska flyktingfartyg på Östersjöns botten som gick under vid ungefär samma tid. Ett långt avsnitt ägnas ikonoklasmen och den ryskortodoxa ikontraditionen: bilden som bild, språk och tecken. Det komplicerade förhållandet mellan språket och heligheten granskas också i avsnittet om den amerikanska konstnären Ann Hamilton samtidigt som de aktualiserade frågeställningarna förs vidare in i det avsnitt som reflekterar kring det heliga, det kusliga, den moderliga fästpunkten och det manliga organet; i synnerhet här åberopas gång på gång den franska psykoanalytikern och lingvisten Julia Kristevas idéer om den på moderligheten fokuserade kristendomen. Boken avslutas med att vissa centrala stilistiska och idéhistoriskt intressanta drag i den central- och östeuropeiska modernismen kring förra sekelskiftet belyses i förhållande till den samtida östeuropeiska judendomen, jiddischkulturen och chassidismen. Tom Sandqvist, född 1954, är författare och professor i konstens teori och idéhistoria samt docent i konstvetenskap. 1979 avlade han sin kandidatexamen vid Helsingfors universitet, Finland, för att 1988 disputera för doktorsexamen i konstvetenskap vid Lunds universitet med en avhandling om minimalismen och dess teoretiska bakgrund. Idag är han docent i konstvetenskap vid Lapplands universitet i Rovaniemi, Finland, och gästprofessor vid Konstfack, Stockholm. Tom Sandqvist har gett ut ett drygt tjugotal böcker, senast Ett svunnet Europa (2009) om den central- och östeuropeiska modernismen och Det andra könet i öst (2010) om kvinnliga konstnärer i det habsburgska imperiet och det ryska tsardömet.

<p style="margin-bottom:0px;padding:0px;font-family:Georgia, 'Times New Roman', serif;font-size:13px;"><b></b><br/><br/><b>En unik röst inom den svenska litteraturen </b><br/><br/><b>»Omöjligt att inte beröras av Rapp Johanssons poesi.« Kristofer Folkhammar, Aftonbladet Kultur </b><br/><br/>Golgata är den fristående och hyllade fortsättningen på Katapultpris-vinnaren Sofia Rapp Johanssons tidigare böcker. En Golgatavandring och kärleksdikt i ett. En flödande lyrisk monolog om konsten att leva, trots att rösterna i huvudet skriker någonting annat. <br/><br/>SOFIA RAPP JOHANSSON är född 1980 och bosatt i lilla Edebo. Hon har tidigare gett ut Silverfisken [2007], Tills skulderbladen blivit vingar [2009] och Kyss mej lycklig [2012]. Silverfisken nominerades till Borås Tidnings debutantpris och vann Katapultpriset för Bästa debut 2007. Golgata är hennes nya bok, den första på Modernista. <br/><br/><i>»Här visas hur svårt livet är, men att det kan levas, trots allt som talar emot det. « | Björn Kohlström, Jönköpings-posten </i><br/><br/><i></i><br/><br/><i>»</i><i>Jag tänker: Bodil Malmsten hade en egen röst i den svenska litteraturen. Att skriva som hon kan ingen annan. Ändå är det henne jag kommer att tänka på när jag läser Golgata.« Gefle Dagblad</i><br/><br/><span style="font-size:12px;"><em style="font-size:12px;"><span style="font-size:12px;"><em style="font-size:12px;"></i></u></i></u>

Ylva Eggehorn är en av vår tids mest kända och omtyckta poeter. I <i>Stränder in mot ljuset</i> samlas ett stort urval av hennes andliga lyrik - dikter om att ta livet och sin längtan på allvar. Hon debuterade som trettonåring med Havsbarn, men fick sitt stora genombrott 1970 med Ska vi dela. Åren som gått har gjort henne till en av samtidens mest lästa andliga poeter kanske allra mest känd för psalmerna Var inte rädd, Det finns ett hemligt tecken, Kärlekens tid och millenniepsalmen Innan gryningen, tonsatt av Benny Andersson.  <br/><br/>Här har dikter från femtio års tid har lagts tillsammans i ett icke-kronologiskt samtal om livets stora frågor: om tro, kärlek, upprättelse, befrielse, mognad, dolda källor och en ny jord. Titeln är hämtad ur psalmen Var inte rädd den psalm som kanske mer än andra kommit att användas när sorg drabbar. I samband med tsunamikatastrofen sjöngs den på Phukets flygplats som avskedspsalm varje gång ett plan med svenska kistor lämnade och finns idag på en minnessten på platsen. Omslaget är formgivet av Lotta Kühlhorn.  <br/><br/>Nu i nytt mjukbandsformat! <br/><br/><b>Ylva Eggehorn</b> föddes 1950 i Stockholm. Hon är författare och poet och har skrivit många psalmer som finns i den svenska psalmboken, bland annat Var inte rädd, Innan gryningen och Kärlekens tid. På Libris har Ylva bland annat utkommit med böckerna <i>Mannen som aldrig byggde en veranda</i>, <i>En helt annan sång, Kryddad olja </i>och <i>En vän från himlen</i>, en återberättelse av Bibeln på ett nytt och annorlunda sätt för barn.

<b>Frank Bidart </b>är otvivelaktigt en av det senaste halvseklets allra främsta, mest intressanta och upplyfta amerikanska poeter. Nu utkommer för första gången på svenska med den omfattande samlingen <i>I denvästra natten</i> i översättning och med introduktionav<b> Jonas Brun</b>.<br/><br/>Bidart har i sina narrativa dikter aldrig skytt passionenoch hänförelsen och rösterna i hans dramatiska monologer är lika obevekligt nyfikna och direkt ärliga,oavsett om det kommer till homosexuellt begär somfadersrelationer. Bidart sätt att i sin poesi luta sigmot livets eviga mysterier såväl som grundläggandepredikament har förärat honom med Pulitzerpriset,National Book Award, Griffin Prize och en JamesFranco-filmatisering av dikten Herbert White.

På några få år har Signe Gjessing nått status som en av Danmarks viktigaste poeter, med ett unikt tonfall och tilltal. Jämförelser har gjorts med stora klassiska namn som Nelly Sachs, Inger Christensen, Arthur Rimbaud och Novalis.<br/>Anspråken i hennes tredje bok <i>Ideala begivenheter</i> är inte mindre än i den hyllade debuten. Kosmiska teman, begreppsliga storheter som universum, rymd, sol, allt, intet, hamnar i poetisk rörelse i konkreta, mänskliga - vardagliga och festliga - situationer. Men nu även så att konsekvenserna av handling, beröring, förändring skarpt sätts i fråga. Det är lekfullt, hänförande men också konfronterande, med en överrumplande uppriktighet trots den abstrakta värld dikten utspelar sig i. <br/><br/>Signe Gjessing debuterade medan hon ännu gick på Forfatterskolen i Köpenhamn, med <i>Ut i det o-lösa</i> [<i>Ud i det u-løse</i>, 2014], vilken 2016 översattes till svenska av en av vår samtids stora svenska poeter, Ann Jäderlund. För tolkningen av <i>Ideala begivenheter</i> [I<i>deale begivenheder</i>, 2017] står poeten och översättaren Helena Boberg.<br/><br/>SIGNE GJESSING [f. 1992 i Vesthimmerland, Nordjylland] är en dansk poet. I snabb följd har hon gett ut två diktsamlingar: <i>Ud i det u-løse</i> [2014] och <i>Blaffende rum nænnende alt</i> [2015]. Debutboken belönades med Danmarks största debutantpris, <i>Bodil &amp; Jørgen Munch-Christensens Kulturleg</i><i>at</i>.